Josefin Brink

Regeringen har släppt en rapport som visar att vi har för få småföretag i Sverige. Och visst är det så! Jag slår vad om att det finns fler entreprenörer i varje kvarter i såväl Mexico City som i New Delhi än i hela Sverige. Där torkar småpojkar vindrutor vid rödljusen, lemlästade gamlingar kränger pappersnäsdukar och söta tjejer säljer blommor och ibland till och med sig själva! Allt medan svenska barn tvingas gå i flumskola, gamlingar passiviseras av pensioner och hemtjänst och hundratusentals kvinnor slavar på daghem, vårdcentraler, sjukhus och andra dödslägerliknande institutioner. Ali Esbati har orkat skriva en mindre raljant och mer briljant analys på sin blogg. Läs den!

Borgarnas familjepolitik, det vill säga de villkor som erbjuds människor som skaffar barn, är ett sorgligt kapitel. En olycksalig kombination av nyliberala idéer om sänkta ersättningsnivåer och reaktionär kristdemokratisk kärnfamiljsfundamentalism presenteras som "satsningar" med hjälp av nyspråk och falsk matematik.

"Vi vill öka trafiksäkerheten, så därför sänker vi kravet på bilbesiktning från varje till vart tredje år". Låter det ologiskt? Inte för jämställdhetsminister Nyamko Sabuni, som i Ekot i morse på allvar hävdade att jämställdhetsarbetet nu kommer att ta ett steg framåt, eftersom regeringen sänker kraven på arbetsgivarna att göra jämställdhetsplaner, lönekartläggning och handlingsplan för jämställda löner.

Regeringen torskade hos EU-kommissionen och fick inte genomföra de omfattande rabatter för arbetsgivare i den privata tjänstesektorn som de utlovade före valet. För att slippa bördan av ännu ett katastrofalt misslyckat vallöfte har regeringen därför bestämt sig för att istället erbjuda rabatterna till alla arbetsgivare som har anställda som är under 26 år.

I förra veckan presenterade Arbetarrörelsens tankesmedja en rapport om arbetsmarknadspolitiken. Rapporten tar en brett grepp om frågan och nöjer sig inte med att enbart kritisera högerregeringens hetsjakt på sjuka och arbetslösa. Kritiken riktas också mot den ekonomiska normpolitik socialdemokratin anammade på 1990-talet och mot den allt större uppgivenhet inför utslagningen från arbetslivet som präglade politiken också före det ödesdigra regeringsskiftet 2006.

Efter nästan fyra månader har den svenska regeringen äntligen fått ändan ur vagnen och tagit fram direktiv till den utredare som ska analysera konsekvenserna av Lavaldomen. Danskarna, som också berörs av domen, gjorde det i stort sett omedelbart. Så varför denna ofattbara långsamhet i det land som faktiskt förlorade målet i domstolen, kan man undra? När man tar del av direktiven blir det tydligt att den svenska regeringens förhalning dessutom fortsätter.