Josefin Brink

Journalisten och debattören Inga-Lisa Sangregorio skriver en intressant artikel om kvinnors företagande i Expressen idag. Poängen är att andelen kvinnor som driver företag inte i sig är något tecken på jämställdhet i samhället i stort - ibland snarare tvärtom.

Ganska länge har jag levt i förvissningen att aborträtten i Sverige inte är allvarligt hotad. Att religiösa krafters inflytande över politiken är såpass begränsat att vägen bakåt är effektivt tillbommad. Nu är jag inte så säker längre och det är hög tid att höja beredskapen för försvaret av rätten till abort.

Nu har arbetarregeringen lagt ytterligare ett förslag som ska gynna kärntrupperna i Täby, Lidingö och Östermalm. 1,3 miljarder skattekronor per år ska vi nu ge till de stackare som har såna stora hus och så viktiga karriärer att de måste köpa hemhjälp för att lägga sina så kallade livspussel.

Nu har det hänt igen. För vilken gång i ordningen är omöjligt att hålla koll på. En våldtagen kvinna får "skylla sig själv" på grund av sitt sexuella förflutna och att hon var full. Det är dags att sätta press på rättsväsendet att göra rent hus med de sexistiska juristerna!

Jag tillhör dem som blir glad av låten "Dunka mig gul och blå" av Frida Muranius. Äntligen en tjej som vågar beskriva gammalt hederligt fulsex utan några som helst ursäkter. Jag tillhör även dem som inte blev förvånad - men ack så trött - över att den redan orsakat moralpanik, tråkdebatt och radio-censur.

Jag är allergisk mot alla som hävdar att feminism minsann inte har något med höger och vänster att göra, som om det funnes en väg till jämlikhet oavsett kön som inte hänger samman med ekonomisk fördelning, arbetets organisering eller ägandestrukturer. Hävdar man det är man antingen korkad eller rätt och slätt höger. Att förneka att ekonomi och makt hör ihop är en klassisk högerstrategi, oavsett vad som diskuteras.

guuuud!

Så kom det då. Vårdnadsbidraget. Kristdemokraternas hemmafrudröm inkarnerad i 3 000 kronor i månadspeng till alla som håller sina barn borta från dagis och sig själva från arbetsmarknaden eller arbetslöshetsstatistiken. Förutom att vara uselt på en rad ganska uppenbara sätt är förslaget om vårdnadsbidrag kanske det tydligaste uttrycket hitills för de enorma problem den här regeringen faktiskt har.

Avdraget för överklassnä... förlåt; hushållsnära tjänster är infört, och förlusterna i skatteintäkter och alternativa jobb i äldreomsorg och på dagis kommer att ticka på. Men det kan bli ännu värre om regeringen får bestämma. De trevliga städföretag som nu blomstrar på skattebetalarnas bekostnad kan få konkurrens av än mer fördelaktiga villkor för de som inte orkar städa själva. En gammal lag med ursprung i det gamla herrskap och tjänstefolk-samhället riskerar få helt ny aktualitet. Jag skriver om det i Uppsala Nya tidning idag.

Att regeringens budget är orättvis, gynnar höginkomsttagare, missgynnar låginkomsttagare och undergräver den gemensamma välfärden är ju ingen kioskvältare direkt. Men det är också en mycket tydligt antifeministisk politik. Ulla Andersson fokuserade på det i sina inlägg i budgetdebatten idag på ett briljant sätt. Protokollet kommer nog snart för den som vill läsa. Jag hinner inte gå igenom alla de förslag och reformer med udden riktad mot kvinnor här och nu, så jag nöjer mig med att kommentera beskedet att möjligheten att deltidsstämpla ska begränsas till max 75 dagar.

Bara 2 procent har köpt hushållstjänster och endast 9 procent planerar att göra det framöver. Hela 87 procent är fullständigt ointresserade och 1 procent vet inte, enligt en färsk Sifoundersökning. Undersökningen visar att det framför allt är äldre män över 65 år som hittills utnyttjat möjligheten. Vad konstigt...

Nu börjar det lossna rejält för Birgitta Ohlsson och liberala kvinnoförbundet. De föreslår att förbudsskyltar mot sexköp ska sättas upp på Malmskillnadsgatan i Stockholm i syfte att synliggöra sexköpslagen. Förutom att förslaget är ett exempel på fullkomligt meningslös symbolpolitik, tyder det faktiskt på en total missuppfattning av vad den svenska sexköpslagen handlar om.

I hela valrörelsen och sedan typ varenda dag sedan den borgerliga regeringen tog plats i Rosenbad har jag och mina trägna partikamrater hävdat att moderaterna inte har blivit något nytt arbetarparti och att deras mål inte är full sysselsättning. Det där med arbetarpartiet är ju ganska genomskådat efter ett år av fanatisk omfördelningspolitik. Men med målet om full sysselsättning är det värre. Det är som förgjort att nå ut med det det faktum att full sysselsättning inte alls står på regeringens agenda.

Sacos:s ordförande Anna Ekström intervjuas idag i Svenska Dagbladet. Hon sällar sig i intervjun till den hittills tämligen mans- och arbetsgivardominerade skara som är missnöjd med LO:s satsning på kvinnors löner i avtalsrörelsen. Det är minst sagt beklämmande läsning.

På moderaternas stämma nästa vecka väntas det bli het debatt om könsneutrala äktenskap. Många etablerade moderater på höga positioner delar Kristdemokraternas, Sverigedemokraternas och ett antal regiliösa fundamentalisters åsikt att äktenskapet bara är till för kvinna och man. Det ska bli intressant att höra hur debatten går när högdjur som Jonny Magnusson, Hans Wallmark och Anna Maria Corazza Bildt ska argumentera för sin sak. Vad kommer de att säga? Och vilken grad av moralism, förakt för mänskliga rättigheter och selektiv respekt för demokratiska principer kommer det att blottlägga inom det ledande regeringspartiet?

Det går långsamt i stora organisationer. Beslutsprocesser tar sin tid och demokrati är inte de snabba puckarnas system. Det kan kännas frustrerande och segt, men hur mycket är det inte värt när beslut äntligen är fattade och saker kan börja hända. Nu vaknar Sveriges största fackförbund, Kommunal och blåser till strid mot högerpolitiken.

Jag tillhör inte dem som skadeglatt firar att ännu ett huvud rullar i Reinfeldts krets. Den stora frågan om Schenström fick gå för att hon var full och hånglade, eller för att hon hade ansvaret för rikets säkerhet i händelse av tsunami, atomkrig eller annan större kris, har nu delvis fått sitt svar av Reinfeldt.

För det första kan man i veckans Lo-tidningen läsa ett reportage om de fantastiska följderna av regeringens "arbetslinje": Småbarnsföräldrar ska pendla 140 mil för att ta tillfälliga anställningar. Det är för bisarrt för att kommentera. Dessvärre är det sant och händer här och nu.
Dessutom har undertecknad och Ulla Andersson, vänsterpartiets ekonomiska talesperson, en debattartikel i veckans nummer, där vi kritiserar regeringens femtiotalsmässiga syn på kvinnor som bihang till män i den ekonomiska politiken.

Vilken fantastisk nyhet! Sedan debatten om arbetstidsförkortning parkerades i kompakt medieskugga får ett par år sedan, har det varit som förgjort att ens nämna saken. Nu är det bekymrade ekonomers och statistikbyråkraters kurvor över den ökande försörjningsbördan (även känt som problemet med "köttberget"som Pär Nuder fick tugga i sig) som dikterar vad som kan diskuteras.

Bloggsignaturen Syrran kommer ut som Kristina Lindquist, statsvetare i Expressen - och gör det med en väldigt klok artikel om den kantrade prostitutionsdebatten. Syrran klär av båda sidor i det låsta skyttegravskrig som länge präglat debatten om prostitution och återför debatten till den samhälleliga nivå där den hör hemma.

Först: Jag vet att det är dumt att ha långa uppehåll i bloggandet. Jag har ingen annan ursäkt än att jag haft för sjukt mycket att göra. Förlåt, förlåt. Men jag kommer igen. För den som inte har något bättre för sig kan jag i alla fall tipsa om en intressant diskussion om sexualbrott i eftermiddag som RFSU arrangerar i Stockholm.

Bordellhärvan från 1970-talet är egentligen - och tyvärr - ingen sensation. Att män med makt och pengar anser sig ha rätt att ta för sig av allt de åtrår, inklusive minderårigas kroppar, och komma undan med det är ju mer än väl känt och dokumenterat genom historien. Liksom tendensen att i fall av blåsväder hålla varanda om ryggen för att skydda sitt eget svineri - oavsett övriga meningsskijlaktigheter; Palme och Fälldin, dödsfiender i talarstolen, dödspolare inför hotet att bordellens förhängen dras isär och blottar mäktiga rumpor bland småtjejerna.

Borgarnas familjepolitik, det vill säga de villkor som erbjuds människor som skaffar barn, är ett sorgligt kapitel. En olycksalig kombination av nyliberala idéer om sänkta ersättningsnivåer och reaktionär kristdemokratisk kärnfamiljsfundamentalism presenteras som "satsningar" med hjälp av nyspråk och falsk matematik.

Nytt år, nya tag och nya debatter. Kanske kan man hoppas på lite seriös debatt om feminism och jämställdhetspolitik efter en minst sagt mörk tid på den fronten. En debattartikel i Dagens Nyheter härom dagen visade på nödvändigheten ev en sådan debatt.

Äntligen debatteras feminism och jämställdhetspolitik igen. Som jag skrev häromdagen välkomnar jag lite liv i en alltför länge stendöd debatt. Mer kritik, mer motsättningar - vi måste ju komma vidare för satan! Men det är en jävla skillnad på kritik och kritik.

Idag skulle filosofen och författaren Simone de Beauvoir ha fyllt 100 år. Hon är tveklöst en av de personer som betytt mest för den moderna feminismens teoribildning. En stor, självständig och knivskarp tänkare. Grattis Simone - din ande lever i allra högsta grad. För en mer fördjupande text om de många mer eller mindre unkna minnestexter som publicerats idag, läs Ali Esbati.

Årets upplaga av feministiskt forum i Stockholm kommer att bli större och bättre än någonsin. I år handlar det om feminism och kvinnofrågor i internationellt perspektiv. Ladda ner programmet på forumets websida.

"Vi vill öka trafiksäkerheten, så därför sänker vi kravet på bilbesiktning från varje till vart tredje år". Låter det ologiskt? Inte för jämställdhetsminister Nyamko Sabuni, som i Ekot i morse på allvar hävdade att jämställdhetsarbetet nu kommer att ta ett steg framåt, eftersom regeringen sänker kraven på arbetsgivarna att göra jämställdhetsplaner, lönekartläggning och handlingsplan för jämställda löner.

Jag deltog den 24 januari i SVT:s nya debattprogram, där sexköpslagen och synen på sexsäljare debatterades. Debatten hade som utgångspunkt att den huvudsakliga motsättningen i frågan står mellan politiker som vill motverka sexhandeln och mellan sexsäljare som gillar det de sysslar med och som därmed ogillar förbudet mot sexköp.

Familjemönstren och villkoren i arbetslivet har förändrats och det är hög tid att den kommunala barnomsorgen, som är så viktig för både barn och föräldrar, anpassas till hur behoven faktiskt ser ut. Om detta skriver jag tillsammans med Helene Sigfridsson från Makalösa Föräldrar - ett nätverk för ensatmstående föräldrar i GP idag.

Läs gärna också TCO:s rapport om barnomsorg på obekväm arbetstid - i varannan kommun erbjuds det inte alls.