tag:,2009:/15 2009-04-08T15:20:35Z Solidaritet och kärlek Movable Type 3.32 tag:josefin.brink.riksdagsvanstern.org,2009://15.2521 2009-04-08T12:42:27Z 2009-04-08T15:20:35Z

Annika Östberg har fått lämna fängelset i Kalifornien. Har man läst boken om Annikas liv och följt rapporteringen av hennes fall går det inte att känna annat än; Äntligen! Det går inte heller att känna annat än totalt främlingskap inför...

Josefin http://www.riksdagsvanstern.org/jb Annika Östberg har fått lämna fängelset i Kalifornien. Har man läst boken om Annikas liv och följt rapporteringen av hennes fall går det inte att känna annat än; Äntligen! Det går inte heller att känna annat än totalt främlingskap inför det amerikanska rättsysstemet. Expressen, ropade dottern inför nämnden att: "Jag vill ha tillbaka min pappa! Jag vill att mina barn ska veta vem deras morfar är och inte bara ett foto på väggen." Östbergs ansökan avslogs. Det vansinniga med att låta de anhöriga påverka rättsskipningen kan knappast illustreras tydligare. Godtyckligheten för den dömde blir total: Hade den mördade inte haft några anhöriga är det ganska troligt att Östberg sedan länge fått sitt straff tidsbestämt, och hon hade kunnat överföras till svenskt fängelse långt tidigare. Men dessutom; hur bra är det för brottsoffer/anhöriga att tilldelas rollen som kvasidomare? Att förlora en nära anhörig är ett svårt trauma som väcker både sorg och vrede. I synnerhet om den anhörige blivit mördad. Det är basic, allmänmänskligt. Hur man klarar en sån katastrof beror i hög grad på vilken hjälp man får att bearbeta och lära sig hantera sina känslor, och att förlika sig med det som hänt. Att 24 år efter mordet på sin far skrika: "Jag vill ha tillbaka min pappa" är ett tecken på att man inte lyckats med det. Det är tragiskt och hjärtslitande. Men det väcker också den oundvikliga frågan: Kan det faktum att hon gång på gång kallats in för att vittna inför kriminalvårdsnämnden ha försvårat hennes bearbetning av sorgen? Det är i alla fall inte osannolikt. Ett system där anhöriga till mordoffer tillåts påverka rättsskipningen skapar rimligen också förväntningar på att visa sin sorg genom just rop på hämnd; Den som visar en förlåtande attityd till sin anhörigas mördare lanske inte sörjer tillräckligt? Det är ett sjukt system som inte gynnar någon. Vill man fördjupa sig i hämndens betydelse i det amerikanska rättsystemet och hur det påverkar männiksor rekommenderas att läsa Edward Finnigans upprättelse av författarduon Roslund och Hellström. Det är en otroligt spännande deckare, men framför allt ett brandtal för humanism i motsats till öga-för-öga som utgångspunkt för rättsväsendet. För hela samhällets skull. ]]> tag:josefin.brink.riksdagsvanstern.org,2009://15.2504 2009-04-02T15:44:25Z 2009-04-02T16:06:42Z

Det finns många goda skäl för den som ogillar EU att går och rösta i EU-parlamentsvalet i juni. Till exempel att man gillar solidaritet, internationellt samarbete och demokrati. Men då gäller det ju att rösta på ett parti som står...

Josefin http://www.riksdagsvanstern.org/jb Det finns många goda skäl för den som ogillar EU att går och rösta i EU-parlamentsvalet i juni. Till exempel att man gillar solidaritet, internationellt samarbete och demokrati. Men då gäller det ju att rösta på ett parti som står för just det. Hanna Lövfqvist. Precis så; Världen är större än EU. Demokratin är viktigare än marknadens oinskränkta frihet. Och en byråkratisk, centralstyrd superstat är inte det enda alternativet för samarbete i Europa. ]]> tag:josefin.brink.riksdagsvanstern.org,2009://15.2430 2009-03-12T17:26:46Z 2009-03-12T18:10:57Z

Efterfrågan på bilar, teveapparater och mobiltelefoner har gått ner i den globala finanskrisens spår. Behovet av skolundervisning, starroperationer och blöjbyten är däremot opåverkat av efterfrågetapp på marknaden. Regeringen tycker inte den har råd att se till att de behoven kan...

Josefin http://www.riksdagsvanstern.org/jb Efterfrågan på bilar, teveapparater och mobiltelefoner har gått ner i den globala finanskrisens spår. Behovet av skolundervisning, starroperationer och blöjbyten är däremot opåverkat av efterfrågetapp på marknaden. Regeringen tycker inte den har råd att se till att de behoven kan täckas - vi har ju kris för Guds skull! Beskedet från Mats Odell är därför att kommunerna måste prioritera. Läs den här. ]]> tag:josefin.brink.riksdagsvanstern.org,2009://15.2425 2009-03-11T20:00:37Z 2009-03-11T21:44:44Z

Jag har tänkt väcka liv i den här slumrande bloggen en tid nu, och dagens besked om sammanbrottet i huvudavtalsförhandlingarna är ett skäl så gott som något. Sammanbrottet är på många sätt en dålig nyhet. Men det finns en bra...

Josefin http://www.riksdagsvanstern.org/jb Jag har tänkt väcka liv i den här slumrande bloggen en tid nu, och dagens besked om sammanbrottet i huvudavtalsförhandlingarna är ett skäl så gott som något. Sammanbrottet är på många sätt en dålig nyhet. Men det finns en bra nyhet också. Och en hyfsad utmaning. alltid är till löntagarnas nackdel är ju en no brainer, så att säga) Och arbetsgivarna har uppfattat läget; kraven på att säga upp lokala avtal och pressa ner lönerna har duggat tätt i de drabbade branscherna. Facken, i sin tur, har haft mindre än någonsin att sätta emot. IF Metalls uppgörelse om kortad arbetstid med sänkt månadslön ska ses mot den bakgrunden. En landsomfattande uppsägning av de inom industrin många gånger mycket värdefulla lokala avtalen hade kunnat leda till betydligt större förluster. Det är bara att gratulera regeringen till en lyckad låglönepolitik (och beklaga att den lokala lönebildningen getts ett allt större utrymme. Och det är dessvärre inte regeringens fel.). Dessutom har EU:s dråpslag mot fackliga rättigheter kantrat maktbalansen ytterligare åt arbetsgivarnas håll. Lavaldomen, Rüffertdomen, Luxemburgdomen har satt grundläggande principer om lika lön för lika arbete ur spel och öppnat för lönedumpning för gränsöverskridande företag inom EU. Det svenska Lavalmålets för- och efterspel pekar i en och samma riktning; det var Svenskt Näringsliv som finansierade lettiska Lavals fall ända upp i EG-domstolen i strid med den kollektivavtalsmodell de som part förväntas stå bakom. Och det är Svenskt Näringsliv som efter utslaget kräver lagstadgad institutionalisering av den lönedumpning domen öppnat för. Det är därför en händelse som inte känns helt slumpartad att det var Svenskt Näringsliv som idag bryskt avslutade förhandlingarna med LO och PTK om ett nytt huvudavtal. Och de förefaller inte skämmas ett ögonblick över att erkänna att de bröt för att facken vägrade att lägga sig platt i två fullkomligt fundamentala frågor; anställningsskyddet och konflikträtten. Att ens begära det är som att begära att både salt och lakrits ska bort ur en påse Djungelvrål; utan konflikträtt och anställningsskydd är facket inte mycket mer än en tom påse med en fräsig logotyp. Antingen trodde arbetsgivarna att facken var mörare och mer skärrade än de är inför det akuta läget. Eller så ville de aldrig göra upp från första början. Oavsett vilket räknade Svenskt Närinsgliv rimligen med win-win; antingen skulle facket gå med på att dra ut sina egna tänder. Eller så skulle kriget mot löntagarna trappas upp ytterligare i en skön spiral av "LO och PTK ville inte göra upp - nu måste vi hitta branschvisa/lokala lösningar - går inte det måste vi ha ny lagstiftning - och då är det fackets fel att den svenska modellen går i graven". Händelsevis är det precis den senare upptrappningen som är i full gång. Svenskt Näringslivs Signhild Arbegård Hansen var blixtsnabbt ute och krävde både branschvisa/lokala uppgörelser och lagstiftning. Sven-Otto Littorin beklagar statsmannamässigt sammanbrottet i förhandlingarna, och säger sig inte vara intresserad av lagstiftning i dagsläget. Men ironiskt nog röstade Riksdagen idag om ett betänkande om arbetsrätten. Där låg en uppsjö motioner från hans allianskamrater där både LAS och strekrätten avskaffas eller urholkas i mer eller mindre radikal grad. Det är inte direkt rocket-science att dessa kärnborgerliga krav kommer att "aktualiseras" och "föras fram av allt fler" inför kommande mandatperiod, då arbetslösheten kommer att ha skördat hundratusentals offer, och företagen "måste ges möjlighet att återhämta sig efter krisen" osv osv. Och den goda nyheten? Facken gav inte med sig. Och LO och PTK uppträdde samstämmigt och övertygande. De vill ta ansvar för den svenska modellen, och de vill göra det stående, inte på knä. Det hade varit bättre med ett avtal. När det inte blev så, kan de fackliga förhandlarna ändå gå rakryggade ifrån förhandlingsbordet. För fackföreningsrörelsen och för den politiska oppositionen gäller det nu att utarbeta strategier för att skapa förutsättningar för framtidens svenska modell genom en väl avvägd mix av fackliga och politiska åtgärder. Kollektivavtalsmodellen var en gång arbetsgivarnas baby för att klara sig undan allt för starka och stridsvilliga fackföreningar. Idag är det vi som måste försvara och förstärka den för att klara löntagarna undan en allt mer aktivistisk arbetsgivarsidas godtycke. Det är en hyfsad utmaning, för att underdriva lite lagom våldsamt. ]]> tag:josefin.brink.riksdagsvanstern.org,2008://15.1898 2008-04-27T19:16:42Z 2008-04-27T19:18:50Z

Men den tar nu officiellt en paus. Återkommer....

Josefin http://www.riksdagsvanstern.org/jb ]]> tag:josefin.brink.riksdagsvanstern.org,2008://15.1881 2008-04-17T15:45:03Z 2008-04-17T16:03:13Z

Hyresgästföreningen drar brallorna av den generalstolliga marknadsliberalism som är utgångspunkten i den utredning om framtidens hyror som regeringen beställt och som ska presenteras i morgon....

Josefin http://www.riksdagsvanstern.org/jb Hyresgästföreningen drar brallorna av den generalstolliga marknadsliberalism som är utgångspunkten i den utredning om framtidens hyror som regeringen beställt och som ska presenteras i morgon. ]]> Å andra sidan gör utredningen det mesta jobbet så att säga självt. Vad sägs om det här?Utredningen slår fast att: "De allmännyttiga bostadsföretagen är skyldiga att ombilda sina lägenheter till bostadsrätt om det ger högre vinst och de får inte bygga lekplatser, 'om dessa inte bidrar till en bättre lönsamhet'." Exakt hur långt bort i tok har vi hamnat när detta på fullaste allvar kan anses vara en lämplig inriktning på verksamheten i de bostadsbolag svenska folket gemensamt byggt upp med sina pengar i syfte att borga för rätten till en god bostad åt alla? Att allmännyttan i praktiken inte nått de målen är ju ingen orsak att ersätta idén om en bostadspolitik med andra mål än kortsiktig vinning med en marknadsliberalism så rå att självaste Milton Friedman förmodligen skulle rodna. Inte ens denne diktaturkramande galning hade nog kunnat gå så långt som att hävda att lekplatser enbart skulle kunna motiveras med lönsamhetsargument. Däremot är utredningens förslag på hur bostadsbrist ska undanröjas tagen direkt ur marknadsfundamentalisternas gamla 50-talsbibel. Utredningen föreslår: "ett efterfrågespåslag: när hyran prövas ska efterfrågan i det aktuella läget avgöra hyrans storlek. Påslag ska göras till dess efterfrågan planar ut." I praktiken betyder den här idén att om 100 personer i kö till en ledig bostad ska hyran höjas till dess att 99 tvingas tacka nej av ekonomiska skäl. Eftrerfrågan på bostaden i fråga har då kommit i balans med utbudet, helt i enlighet med nyliberal teori. De övriga 99? Nej, de har inte någon given plats i teorin. De hamnar utanför kalkylerna så att säga. Men lite får man ju offra för att uppnå den perfekta marknadens nirvana. Jävla as! tag:josefin.brink.riksdagsvanstern.org,2008://15.1877 2008-04-16T16:07:47Z 2008-04-16T16:57:22Z

Nu rasslar det loss. Big time. I riksdagsdebatten i januari om konsekvenserna av Lavaldomen stod jag som Vänsterpartist ensam och krävde att Sverige måste få garantier för kollektivavtalsmodellen innan vi godkänner EU:s nya fördrag. Nu börjar fackliga och socialdemokratiska röster...

Josefin http://www.riksdagsvanstern.org/jb Nu rasslar det loss. Big time. I riksdagsdebatten i januari om konsekvenserna av Lavaldomen stod jag som Vänsterpartist ensam och krävde att Sverige måste få garantier för kollektivavtalsmodellen innan vi godkänner EU:s nya fördrag. Nu börjar fackliga och socialdemokratiska röster ställa krav på samma sak i rasande takt. Sören Wibe just i det här läger väljer att lämna socialdemokraterna istället för att elda under det gräsrotsuppror som nu sprider sig mot EU-kramandet. Kanske är han trött. Kanske har han andra planer för framtiden. Ingen högoddsare att han står på en valsedel i EU-parlamentsvalet nästa år. ]]> tag:josefin.brink.riksdagsvanstern.org,2008://15.1865 2008-04-11T14:27:54Z 2008-04-11T15:27:17Z

Efter nästan fyra månader har den svenska regeringen äntligen fått ändan ur vagnen och tagit fram direktiv till den utredare som ska analysera konsekvenserna av Lavaldomen. Danskarna, som också berörs av domen, gjorde det i stort sett omedelbart. Så varför...

Josefin http://www.riksdagsvanstern.org/jb direktiv till den utredare som ska analysera konsekvenserna av Lavaldomen. Danskarna, som också berörs av domen, gjorde det i stort sett omedelbart. Så varför denna ofattbara långsamhet i det land som faktiskt förlorade målet i domstolen, kan man undra? När man tar del av direktiven blir det tydligt att den svenska regeringens förhalning dessutom fortsätter.]]> Byggnads ordförande Hans Tilly kommenterar klokt. Det självklara - inte för en borgerlig regering, men väl för hela arbetarrörelsen - är naturligtvis att vägra godta EG-rättens överhöghet över vår arbetsmarknadsmodell. Jag har sagt det förut, men måste upprepa det igen; Alla som var för EU-medlemskapet sa att det är viktigt att vara med, för då kan man påverka. Och nu, när vi befinner oss i ett läge då det är mer angeläget än någonsin att påverka (eftersom kollektivavtalsmodellen står på spel) och vi har en historisk chans att göra det (genom att ställa krav för att godkänna Lissabonfördraget) vill EU-anhängarna lägga sig platt på rygg. Varför? Och vad tror man att det finns att vinna på en sådan strategi på lite sikt? Varför ska vanliga arbetare över huvud taget ställa upp på EU som projekt i nåt slags lojalitet med ett drömt "socialt Europa" när den faktiska utvecklingen inom unionen oavbrutet går arbetarna emot? För min del kan gärna hela EU-projektet få implodera, så kanske ett nytt samarbete med medborgarnas bästa för ögonen kan ta form. Men för de som verkligen gillar EU. Vad tror de att de vinner på att låta EU hunsa svenska löntagare och öppna spjället för lönedumpning. Jag fattar det inte. LO-tidningens ledare gör en tänkvärd analys av läget: "Efter Rüffertdomen kommer kraven på att Sverige inte ska ratificera Lissabonfördraget att växa i styrka. Vi måste få till stånd ett tydligt klarläggande om att vi själva bestämmer över hur arbetsrätten ska utformas. Det är något som vi borde ha krävt långt tidigare, har under flera år hävdats på denna ledarsida. De svenska förhandlare som deltagit i de långvariga diskussionerna om ett nytt EU-fördrag, först döpt till utkast till konstitution och numera kallat Lissabonfördraget, har uppträtt med enastående godtrogenhet och flathet. Vi borde med skärpa ha slagit fast att vi inte accepterar att EU-rätten tar över svensk grundlag, eller kan inskränka vår strejkrätt eller begränsa våra kollektivavtal. Då hade vi sluppit att hamna i det rättsliga skymningsläge vi nu befinner oss i." Men det är ju inte för sent! Det krävs 3/4 majoritet i riksdagen för att godkänna Lissabonfördraget. Regeringen kan inte fatta det här beslutet utan stöd från Socialdemokraterna. Det räcker att socialdemokraterna kräver att vi ska ha garantier för kollektivavtalen för att regeringen ska tvingas åka till Bryssel och förhandla. Det är det näst bästa efter en folkomröstning. ]]> tag:josefin.brink.riksdagsvanstern.org,2008://15.1856 2008-04-08T17:15:09Z 2008-04-08T17:31:12Z

Dagens stora och ganska enastående nyhet är förstås resultatet av den undersökning som Svergies Kommuner och Landsting (SKL) beställt, och som läckt ut till pressen. Folk prioriterar inte skattesänkningar framför bättre kvalitet i välfärden. Folk är till och med beredda...

Josefin http://www.riksdagsvanstern.org/jb enastående nyhet är förstås resultatet av den undersökning som Svergies Kommuner och Landsting (SKL) beställt, och som läckt ut till pressen. Folk prioriterar inte skattesänkningar framför bättre kvalitet i välfärden. Folk är till och med beredda att betala mer i skatt om det leder till bättre kvalitet i den offentliga välfärden.]]> Och det är hisnande siffror; 9 av 10 föredrar bättre kvalitet i äldreomsorg, skola och sjukvård framför sänkt skatt. Det är till och med fler som prioriterar bättre kulturverksamhet framför sänkt skatt. (Inte för att det är oviktigt, men inte ens jag hade trott att det var såpass högt prioriterat!) Mellan 70 och 89 procent kan tänka sig högre skatt för bättre barnomrog, skola, sjukvård och äldreomsorg. Mest villiga att betala mer i skatt är LO-medlemmarna och de unga. De som har lägst inkomster alltså. Folk är inte dumma. Det måste reta den borgerliga ledningen inom SKL, som nog hade hoppats på ett helt annat resultat. Nämligen att folk skulle vara så korkade att de gått på den borgerliga propagandan om att sänkt skatt ger mer i plånboken - utan att det kostar i någon annan ände. Men så ligger det inte till alltså, vilket är hoppfullt inför framtiden. Skattehöjningar - mot löften om satsningar på välfärden är en vinnarfråga. För folk är som sagt inte dumma. För övrigt... ...har dagens nyhetsbrev från SKL följande rubriker: Vårdförbundet tar inte sitt ansvar Kultur och fritid prioriteras i kommunerna Krånglig lagstiftning hotar konkurrensen Hög betalningsvilja räcker inte hela vägen Håkan Sörmans krönika: Gehör för stärkt självstyre i grundlag Försöka duger. tag:josefin.brink.riksdagsvanstern.org,2008://15.1846 2008-04-03T15:42:45Z 2008-04-03T16:30:36Z

EG-domstolen har slagit till igen. I morse kom ett nytt domslut som slår fast att krav på kollektivavtalsenliga löner för företag och anställda som verkar i ett annat medlemsland utgör otillåtna handelshinder. Idén om EU som ett socialt projekt för...

Josefin http://www.riksdagsvanstern.org/jb EG-domstolen har slagit till igen. I morse kom ett nytt domslut som slår fast att krav på kollektivavtalsenliga löner för företag och anställda som verkar i ett annat medlemsland utgör otillåtna handelshinder. Idén om EU som ett socialt projekt för löntagarnas bästa måste nu anses fullkomligt begraven under perukdammet i EG-domstolen. här, här och här) där Byggnads och Elektrikerna - i EG-domstolen i praktiken representerade av svenska staten -fick underkänt för helt legala och normala stridsåtgärder i syfte att teckna helt legala och normala kollektivavtal. Och nu, knappt fyra månader senare, får den tyska delstaten Niedersachsen samma slags besked. Niedersachsen ville att det polska byggföretag som fått uppdarget att bygga ett fängelse skulle följa det kollektivavtal som gäller för alla inhemska byggnadsföretag och byggnadsarbetare i delstaten. Lönerna är högre i det lokala avtalet än i det nationella kollektivavtal som allmängiltigförklarats (de har ett annat avtalssystem i Tyskland än i Sverige, där ett centralt avtal anses gälla som miniminivå, medan man har möjlighet att även teckna lokala avtal med bättre villkor). Och eftersom det polska företaget konkurrerade om anbudet med inhemska företag som följer det lokala avtalet, ansåg delstaten att det är just det avtalet som ska gälla för den som vinner anbudet - om konkurrens på lika villkor ska gälla. Men krav på konkurrens på lika villkor är alltså enligt EG-domstolen att betrakta som ett otillåtet hinder för den fria rörligheten inom EU. Delstaten har bara rätt att kräva att det polska företaget ska följa det allmängiltigförklarade avtalet - som alltså har betydligt lägre lönenivåer än det lokala. I klartext betyder det här att det är fritt fram för företag inom EU att dra runt i land efter land och bara betala ut minimilöner till sina anställda, medan de inhemska företagen kan vara bundna av avtal som ger betydligt högre löner och bättre förmåner. Med andra ord; enligt EG-rätten inte bara kan, utan skall företag inom EU konkurrera om marknadsandelar med de anställdas löner som konkurrensmedel. Det är det som är lönedumpning, och själva motsatsen till det allra mest grundläggande syftet med facklig verksamhet. Att EU är ett demokratiskt tvivelaktigt projekt i syfte att gynna marknadsintressena är inte direkt någon kioskvältare för oss som varit skeptiska till projektet från start. Men de här båda domarna från EG-domstolen borde faktiskt även få EU-entusiaster med något slags arbetarrörelseanknytning att börja överväga om det inte är dags att tänka om. Ett enkelt och hederligt "Det blev inte som vi hade tänkt oss" räcker. Och så tar vi tag i det här tillsammans. För att rädda frukten av över 100 års facklig kamp som bokstavligen kostat människor blod, svett och tårar. Av respekt för de som kämpat, lidit, förlorat jobbet, fängslats, misshandlats och till och med dött för rätten att solidariskt och kollektivt kräva lika lön för lika arbete. I första hand: Låt oss folkomrösta om EU:s nya fördrag. Vänd ut och in på det och låt människor ta ställning till hur vår framtida demokrati kommer att fungera. I andra hand: Vägra godkänna fördraget om det inte kompletteras med 100-procentiga garantier för att löntagare i alla Europas länder är i sin fulla rätt att bekämpa lönedumpning genom att kräva kollektivavtal och vidta stridsåtgärder för att få dem till stånd. Hur kan fruktan för att ställa ett så enkelt och självklart krav vara större än fruktan för vad som kommer att ske om EU tillåts mala ner arbetarrörelsen och all social anständighet bit för bit? ]]> tag:josefin.brink.riksdagsvanstern.org,2008://15.1838 2008-03-31T16:21:03Z 2008-03-31T17:20:58Z

I förra veckan presenterade Arbetarrörelsens tankesmedja en rapport om arbetsmarknadspolitiken. Rapporten tar en brett grepp om frågan och nöjer sig inte med att enbart kritisera högerregeringens hetsjakt på sjuka och arbetslösa. Kritiken riktas också mot den ekonomiska normpolitik socialdemokratin anammade...

Josefin http://www.riksdagsvanstern.org/jb en rapport om arbetsmarknadspolitiken. Rapporten tar en brett grepp om frågan och nöjer sig inte med att enbart kritisera högerregeringens hetsjakt på sjuka och arbetslösa. Kritiken riktas också mot den ekonomiska normpolitik socialdemokratin anammade på 1990-talet och mot den allt större uppgivenhet inför utslagningen från arbetslivet som präglade politiken också före det ödesdigra regeringsskiftet 2006.]]> Läs gärna det senaste! ]]> tag:josefin.brink.riksdagsvanstern.org,2008://15.1830 2008-03-26T14:36:58Z 2008-03-26T15:29:05Z

Ikväll ska jag diskutera konsekvenserna av Lavaldomen med Byggettans ordförande Johan Lindholm. Det ska bli spännande. Byggettan (Byggnadsarbetareförbundet i Stockholm) har, tillsammans med Byggnads i Göteborg och Skåne ställt samma krav som Vänsterpartiet med anledning av domen; att Sverige måste...

Josefin http://www.riksdagsvanstern.org/jb Ikväll ska jag diskutera konsekvenserna av Lavaldomen med Byggettans ordförande Johan Lindholm. Det ska bli spännande. Byggettan (Byggnadsarbetareförbundet i Stockholm) har, tillsammans med Byggnads i Göteborg och Skåne ställt samma krav som Vänsterpartiet med anledning av domen; att Sverige måste kräva garantier för strejkrätten och kollektivavtalen som villkor för att underteckna EU:s nya fördrag, Lissabonfördraget. Socialdemokraterna är alltför passiva i Lavalfrågan Lissabonfördraget garanterar inte svenska fackförbund rätten att kräva kollektivavtal för gästande företag. Det enda sättet att få den rätten är att lägga till en juridiskt bindande skrivning till fördraget. Ett sådant protokoll kan antas vid EU:s toppmöte i sommar och ges samma status som fördragstexten. Det skriver riksdagsledamoten Josefin Brink (v). Det var den svenska regeringen som drev och förlorade Lavalmålet i EG-domstolen. Ändå är just här som det politiska efterspelet av domen mest av allt präglas av passivitet och förhalning. Medan exempelvis det danska parlamentet har beslutat att inte godkänna EU:s nya fördrag förrän konsekvenserna av domen för danska kollektivavtal är fullt utredd planerar den svenska regeringen att godkänna fördraget först, och sedan låta en utredare presentera konsekvenserna av domen. Det är pinsamt på gränsen till skandalöst. Att den socialdemokratiska ledningen dessutom deltar i nedtonandet av Lavaldomens konsekvenser och har valt en passivitetslinje gentemot regeringen är än mer obegripligt. Att Lavaldomen slår fast att fackens rätt att vidta stridsåtgärder för att kräva lika villkor för utländska företag och deras anställda är underordnad den fria rörligheten, vilket öppnar för social dumpning är alla seriösa bedömare överens om. Men när det kommer till att hitta lösningar finns tydliga skiljelinjer. Att den politiska högern, både i Sverige och i resten av EU inte är särskilt angelägna att hitta en lösning, utan nöjer sig med symboliska gester är kanske inte så förvånande. EG-domstolens godkännande av lönekonkurrens har befriat den politiska högern från en politisk strid de själva insett att de aldrig kommer att vinna i en demokratisk process. Desto mer sorgligt är det att inte arbetarrörelsen kan enas kring ett absolut krav på att EG-domstolen inte ska ha makten att inskränka löntagarnas rätt att agera kollektivt för sina rättigheter. Att utnyttja det förhandlingsläge som genomförandet av Lissabonfördraget ger medlemsstaterna att ställa sådana krav borde vara en självklar politisk strategi för alla som värnar fackliga rättigheter och den svenska kollektivavtalsmodellen. Istället har den socialdemokratiska ledningen, med EU-kommissionär Margot Wallström i spetsen, gjort ett snabbt godkännande av Lissabonfördraget till ett huvudnummer i Lavaldomens kölvatten. Motiveringen är att det nya fördraget ger ett starkare skydd för löntagarna. Det man hänvisar till är att rättighetsstadgan, som bland annat omfattar konflikträtten, kommer att bli bindande i och med det nya fördraget. Men frågan är om detta kommer att förändra förhållandet mellan konflikträtten å ena sidan och den fria rörligheten å den andra? För det första har EG-domstolen redan åberopat rättighetsstadgan i 118 fall – senast i Lavalmålet. Domstolen har vägt in stadgan som om den redan var bindande, eftersom man räknat med att den förr eller senare skulle bli det. Läser man vad som står i rättighetsstadgan blir det tydligt att den inte på något sätt står i motsättning till EG-domstolens bedömning av Lavalmålet – tvärtom. I det avsnitt som rör förhandlingsrätt och rätt till kollektiva åtgärder står det att arbetsgivare och arbetstagare har rätt att förhandla och ingå kollektivavtal, samt att de i händelse av intressekonflikter kan tillgripa kollektiva åtgärder, inbegripet strejk. Så långt verkar allt i sin ordning. Men det finns ett men. Och det är ett mycket viktigt men. Rättigheterna kan endast användas i enlighet med gemenskapsrätten. Vilket betyder att konflikträtten – precis som Lavaldomen slog fast – är underordnad den fria rörligheten för tjänsteföretag, varor, arbetskraft och kapital, något som är själva grundbulten i gemenskapsrätten. På direkt fråga från Vänsterpartiets EU-parlamentariker Eva-Britt Svensson, om hur rättspraxis i EG-domstolen kommer att påverkas av att rättighetsstadgan blir bindande i Lissabonfördraget, svara EU-kommissionär Margot Wallström så här: "När det gäller förhållandet mellan grund­läggande rättigheter och de fyra grundläggande friheterna (fri rörlighet för personer, varor, tjänster och kapital) har EG-domstolen utvecklat tydliga principer. Kommissionen anser att denna rättspraxis inte på något sätt kommer att påverkas genom att stadgan görs juridiskt bindande." Att Lissabonfördraget automatiskt skulle garantera svenska fackförbund rätten att kräva kollektivavtal för gästande företag stämmer alltså inte. Det enda sättet att garantera fackens rätt att med alla i nationell lag tillåtna medel bekämpa lönedumpning är att lägga en juridiskt bindande skrivning till fördraget som tydligt ger dem den rätten. En sådan skrivning kan skrivas in i ett protokoll som ges samma status som fördragstexten. Ett sådant protokoll skulle kunna läggas fram redan vid EU:s toppmöte i sommar. Protokollet skulle kunna formuleras ungefär så här: ”Unionen garanterar medlemsländerna att reglera sina egna arbetsmarknader. Fackföreningar har rätt att inleda en konflikt om åtgärden syftar till att få till stånd kollektivavtal för att upprätta lika lön för lika arbete för utländska företag som driver verksamhet med utstationerad arbetskraft under deras uppehåll i landet. Genom detta protokoll upphäver Unionen alla former av framtida negativa konsekvenser för fackföreningarna med anledning av EG-domstolens dom från den 18 december 2007, den så kallade Lavaldomen.” Budskapet från Sveriges och Europas arbetarrörelse borde helt enkelt kunna vara att utan det tillägget blir det inget godkännande av Lissabonfördraget. Vilka hinder finns det för dem som värnar löntagarnas rättigheter och den svenska modellen att ställa sig bakom ett sådant förslag och göra allt som över huvud taget står i ens makt för att det ska gå igenom? Var det inte för att påverka EU som vi skulle gå med? Och vad kan vara av mer avgörande betydelse för vanliga löntagare än den mest grundläggande rätten att kollektivt värna om löner och arbetsvillkor? ]]> tag:josefin.brink.riksdagsvanstern.org,2008://15.1822 2008-03-20T08:37:31Z 2008-03-20T10:41:53Z

Regeringen torskade hos EU-kommissionen och fick inte genomföra de omfattande rabatter för arbetsgivare i den privata tjänstesektorn som de utlovade före valet. För att slippa bördan av ännu ett katastrofalt misslyckat vallöfte har regeringen därför bestämt sig för att istället...

Josefin http://www.riksdagsvanstern.org/jb istället erbjuda rabatterna till alla arbetsgivare som har anställda som är under 26 år. ]]> behöver stöd en chans. Och här har då regeringen sparat in miljarder på arbetsmarknadsutbildningar, komvux och anställningsstöd. Dessutom; om samhället ska satsa 5,6 miljarder kronor för att "bekämpa ungdosmarbetslösheten", varför inte använda dem på ett sätt som garanterat ger fler jobb? Varför inte avsätta samma resurser till en storsatsning på minskade barngrupper i förskolan eller fler timmar från hemtjänsten? Och samtidigt passa på att garantera att alla som jobbar i välfärdssektorn får rimliga löner och trygga anställningsvillkor. För det är verkligen inte bra där heller. Många vikariat och timanställningar och taskigt betalt. Men det går ju att åtgärda. Om man vill. Och om man är beredd att satsa pengar på det istället för på rabatter till Mc Donalds. De klarar sig ändå. Garanterat. P.S Till dem som eventuellt läser Dagens Nyheter. De hade klippt in en kommentar jag gjorde igår om förslaget på sänkta arbetsgivaravgifter i en artikel som handlade om de nya reglerna för avgifter till a-kassan. Jag blev ganska förvånad, och många läsare måste jy ha undrat vad jag menade. Men förklaringen är alltså att jag kommenterade ett helt annat förslag. ]]> tag:josefin.brink.riksdagsvanstern.org,2008://15.1809 2008-03-14T14:49:27Z 2008-03-14T15:08:45Z

Har man en blogg så måste man se till att hålla den uppdaterad. Hela tiden. Annars blir den ointressant. Och hinner man inte göra det under en period så får man nåt slags ångest och dåligt samvete. Man vill förklara...

Josefin http://www.riksdagsvanstern.org/jb Har man en blogg så måste man se till att hålla den uppdaterad. Hela tiden. Annars blir den ointressant. Och hinner man inte göra det under en period så får man nåt slags ångest och dåligt samvete. Man vill förklara sig på nåt sätt. ]]> tag:josefin.brink.riksdagsvanstern.org,2008://15.1794 2008-03-05T14:01:13Z 2008-03-05T14:08:24Z

Familjemönstren och villkoren i arbetslivet har förändrats och det är hög tid att den kommunala barnomsorgen, som är så viktig för både barn och föräldrar, anpassas till hur behoven faktiskt ser ut. Om detta skriver jag tillsammans med Helene Sigfridsson...

Josefin http://www.riksdagsvanstern.org/jb i GP idag. Läs gärna också TCO:s rapport om barnomsorg på obekväm arbetstid - i varannan kommun erbjuds det inte alls.]]>