<?xml version="1.0" encoding="utf-8"?>
<feed xmlns="http://www.w3.org/2005/Atom">
   <title>Josefin Brink</title>
   <link rel="alternate" type="text/html" href="http://josefin.brink.riksdagsvanstern.org/" />
   <link rel="self" type="application/atom+xml" href="http://josefin.brink.riksdagsvanstern.org/atom.xml" />
   <id>tag:,2008:/15</id>
   <updated>2008-04-27T19:18:40Z</updated>
   <subtitle>Solidaritet och kärlek</subtitle>
   <generator uri="http://www.sixapart.com/movabletype/">Movable Type 3.32</generator>

<entry>
   <title>Den här bloggen är inte död</title>
   <link rel="alternate" type="text/html" href="http://josefin.brink.riksdagsvanstern.org/2008/04/den_har_bloggen_ar_inte_dod.php" />
   <id>tag:josefin.brink.riksdagsvanstern.org,2008://15.1898</id>
   
   <published>2008-04-27T19:16:42Z</published>
   <updated>2008-04-27T19:18:40Z</updated>
   
   <summary>Men den tar nu officiellt en paus. Återkommer....</summary>
   <author>
      <name>Josefin</name>
      <uri>http://www.riksdagsvanstern.org/jb</uri>
   </author>
         <category term="Övrigt" scheme="http://www.sixapart.com/ns/types#category" />
   
   
   <content type="html" xml:lang="se" xml:base="http://josefin.brink.riksdagsvanstern.org/">
      <![CDATA[Men den tar nu officiellt en paus. Återkommer.
<img alt="pause.jpg" src="http://josefin.brink.riksdagsvanstern.org/pause.jpg" width="250" height="187" />
]]>
      
   </content>
</entry>
<entry>
   <title>Marknaden: Så funkar den!</title>
   <link rel="alternate" type="text/html" href="http://josefin.brink.riksdagsvanstern.org/2008/04/marknaden_sa_funkar_den.php" />
   <id>tag:josefin.brink.riksdagsvanstern.org,2008://15.1881</id>
   
   <published>2008-04-17T15:45:03Z</published>
   <updated>2008-04-17T16:03:13Z</updated>
   
   <summary>Hyresgästföreningen drar brallorna av den generalstolliga marknadsliberalism som är utgångspunkten i den utredning om framtidens hyror som regeringen beställt och som ska presenteras i morgon....</summary>
   <author>
      <name>Josefin</name>
      <uri>http://www.riksdagsvanstern.org/jb</uri>
   </author>
         <category term="tokhöger" scheme="http://www.sixapart.com/ns/types#category" />
         <category term="Övrigt" scheme="http://www.sixapart.com/ns/types#category" />
   
   
   <content type="html" xml:lang="se" xml:base="http://josefin.brink.riksdagsvanstern.org/">
      <![CDATA[<a href="http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=761545">Hyresgästföreningen drar brallorna</a> av den generalstolliga marknadsliberalism som är utgångspunkten i den utredning om framtidens hyror som regeringen beställt och som ska presenteras i morgon. ]]>
      Å andra sidan gör utredningen det mesta jobbet så att säga självt. Vad sägs om det här?Utredningen slår fast att: &quot;De allmännyttiga bostadsföretagen är skyldiga att ombilda sina lägenheter till bostadsrätt om det ger högre vinst och de får inte bygga lekplatser, &apos;om dessa inte bidrar till en bättre lönsamhet&apos;.&quot;

Exakt hur långt bort i tok har vi hamnat när detta på fullaste allvar kan anses vara en lämplig inriktning på verksamheten i de bostadsbolag svenska folket gemensamt byggt upp med sina pengar i syfte att borga för rätten till en god bostad åt alla?

Att allmännyttan i praktiken inte nått de målen är ju ingen orsak att ersätta idén om en bostadspolitik med andra mål än kortsiktig vinning med en marknadsliberalism så rå att självaste Milton Friedman förmodligen skulle rodna. Inte ens denne diktaturkramande galning hade nog kunnat gå så långt som att hävda att lekplatser enbart skulle kunna motiveras med lönsamhetsargument.

Däremot är utredningens förslag på hur bostadsbrist ska undanröjas tagen direkt ur marknadsfundamentalisternas gamla 50-talsbibel. Utredningen föreslår: &quot;ett efterfrågespåslag: när hyran prövas ska efterfrågan i det aktuella läget avgöra hyrans storlek. Påslag ska göras till dess efterfrågan planar ut.&quot;

I praktiken betyder den här idén att om 100 personer i kö till en ledig bostad ska hyran höjas till dess att 99 tvingas tacka nej av ekonomiska skäl. Eftrerfrågan på bostaden i fråga har då kommit i balans med utbudet, helt i enlighet med nyliberal teori.

De övriga 99? Nej, de har inte någon given plats i teorin. De hamnar utanför kalkylerna så att säga. Men lite får man ju offra för att uppnå den perfekta marknadens nirvana.

Jävla as!
   </content>
</entry>
<entry>
   <title>Hopp om livet - trots allt</title>
   <link rel="alternate" type="text/html" href="http://josefin.brink.riksdagsvanstern.org/2008/04/hopp_om_livet_trots_allt.php" />
   <id>tag:josefin.brink.riksdagsvanstern.org,2008://15.1877</id>
   
   <published>2008-04-16T16:07:47Z</published>
   <updated>2008-04-16T16:57:22Z</updated>
   
   <summary>Nu rasslar det loss. Big time. I riksdagsdebatten i januari om konsekvenserna av Lavaldomen stod jag som Vänsterpartist ensam och krävde att Sverige måste få garantier för kollektivavtalsmodellen innan vi godkänner EU:s nya fördrag. Nu börjar fackliga och socialdemokratiska röster...</summary>
   <author>
      <name>Josefin</name>
      <uri>http://www.riksdagsvanstern.org/jb</uri>
   </author>
         <category term="Arbetsmarknad" scheme="http://www.sixapart.com/ns/types#category" />
   
   
   <content type="html" xml:lang="se" xml:base="http://josefin.brink.riksdagsvanstern.org/">
      Nu rasslar det loss. Big time. I riksdagsdebatten i januari om konsekvenserna av Lavaldomen stod jag som Vänsterpartist ensam och krävde att Sverige måste få garantier för kollektivavtalsmodellen innan vi godkänner EU:s nya fördrag. Nu börjar fackliga och socialdemokratiska röster ställa krav på samma sak i rasande takt.
      <![CDATA[Sedan jag skrev om saken senast har det socialdemokratiska partidistriktet i Skåne beslutat att ställa krav för godkännandet av fördraget.

"Vi är positiva till fördraget, men det måste stå fullständigt klart att svenska kollektivavtal ska gälla på svensk mark och att facket ska kunna vidta stridsåtgärder för att hävda dem. Det måste först klaras ut, innan Sverige ratificerar" ,skriver Helene Fritzon, ordförande för socialdemokraterna i Skåne i ett pressutskick.

Det är inte kattskit, precis. Skåne är Socialdemokraternas största partidistrikt med 13 000 medlemmar och kan knappast ignoreras.

LO-distriktet i Stockholm - inte heller någon liten fjutt direkt - antog på sitt representantskapsmöte i går ett uttalande med följande två krav som slutkläm:

"Att rätten att vidta stridsåtgärder för att få kollektivavtal till stånd garanteras. 
Att det inte finns några frågetecken kvar kring den svenska modellen när riksdagen godkänner Lissabonfördraget."

Exakt. Det är ju det enda rimliga. Först reder vi ut det här med kollektivavtalen. Sen tar vi ställning till EU-fördraget. I den ordningen. Allt annat är ju politiskt självmord för var och en som vill kalla sig en vän av den svenska modellen.

Och här måste jag rätta mig själv: I mitt senaste inlägg hävdade jag att danskarna inte ska besluta om Lissabon innan deras utredning om konsekvenserna är färdig. Det visar sig att de visst ska ha omröstning om fördraget redan i nästa vecka. Och då är utredningen inte klar. Inget ljus i väster alltså.

Desto mer glädjande att det börjar vankas gryning här hemma. Och lite ironiskt - om än riktigt tråkigt - att <a href="http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=761208">Sören Wibe</a> just i det här läger väljer att lämna socialdemokraterna istället för att elda under det gräsrotsuppror som nu sprider sig mot EU-kramandet. Kanske är han trött. Kanske har han andra planer för framtiden. Ingen högoddsare att han står på en valsedel i EU-parlamentsvalet nästa år.

]]>
   </content>
</entry>
<entry>
   <title>Feghet, förhalning och anpassning</title>
   <link rel="alternate" type="text/html" href="http://josefin.brink.riksdagsvanstern.org/2008/04/feghet_forhalning_och_anpassni.php" />
   <id>tag:josefin.brink.riksdagsvanstern.org,2008://15.1865</id>
   
   <published>2008-04-11T14:27:54Z</published>
   <updated>2008-04-11T15:27:17Z</updated>
   
   <summary>Efter nästan fyra månader har den svenska regeringen äntligen fått ändan ur vagnen och tagit fram direktiv till den utredare som ska analysera konsekvenserna av Lavaldomen. Danskarna, som också berörs av domen, gjorde det i stort sett omedelbart. Så varför...</summary>
   <author>
      <name>Josefin</name>
      <uri>http://www.riksdagsvanstern.org/jb</uri>
   </author>
         <category term="Arbetsmarknad" scheme="http://www.sixapart.com/ns/types#category" />
         <category term="regeringen" scheme="http://www.sixapart.com/ns/types#category" />
   
   
   <content type="html" xml:lang="se" xml:base="http://josefin.brink.riksdagsvanstern.org/">
      <![CDATA[Efter nästan fyra månader har den svenska regeringen äntligen fått ändan ur vagnen och tagit fram <a href="http://www.regeringen.se/sb/d/119/a/102608">direktiv </a>till den utredare som ska analysera konsekvenserna av Lavaldomen. Danskarna, som också berörs av domen, gjorde det i stort sett omedelbart. Så varför denna ofattbara långsamhet i det land som faktiskt förlorade målet i domstolen, kan man undra? När man tar del av direktiven blir det tydligt att den svenska regeringens förhalning dessutom fortsätter.]]>
      <![CDATA[Utredaren får tid på sig fram till den 15 december att komma med sin rapport. Med tanke på vad det är som står på spel här; den svenska kollektivavtalsmodellen, är det minst sagt fräckt.

Regeringen planerar nämligen att riksdagen ska fatta beslut om att godkänna EU:s nya grundlag, Lissabonfördraget, innan dess. Jag vet, eftersom jag passade på att ställa frågan till Fredrik Reinfeldt vid hans frågestund i riksdagen igår. Han menade att det inte finns någon anledning att avvakta med beslutet om Lissabonfördraget tills vi vet vilka konsekvenser Lavaldomen får för kollektivavtalsmodellen.

Danskarna har dragit en helt annan slutsats. Deras parlament har beslutat att inte fatta beslut om Lissabonfördraget innan den utredning de tillsatte är färdig. De anser uppenbarligen att det mycket väl kan krävas att man ställer krav på EU-nivå för att garantera kollektivavtalsmodellens överlevnad, genom exempelvis undantag kopplade till Lissabonfördraget.

Den svenska regeringen vill alltså göra tvärtom; först godkänna fördraget, sedan få reda på vad som kommer att hända med kollektivavtalen. Jag kommer osökt att tänka på den stackars galningen i Tintinäventyret "Blå Lotus" som med ett gigantiskt svärd i hand jagar sina medmänniskor med devisen: "Först skär jag halsen av dig, sen får du veta sanningen".

Skälet till denna bakvända ordning är förstås att regeringen, liksom dessvärre socialdemokratins ledning, bestämt sig för att det enda som återstår att göra efter Lavaldomen är att anpassa svensk lagstiftning och praxis på arbetsmarknaden till EG-rätten. 

Det framgår också tydligt av direktiven, vilket bland andra <a href="http://www.byggnadsarbetaren.se/templates/bct_18.aspx?number=46294&category=21">Byggnads ordförande Hans Tilly</a> kommenterar klokt.

Det självklara - inte för en borgerlig regering, men väl för hela arbetarrörelsen - är naturligtvis att vägra godta EG-rättens överhöghet över vår arbetsmarknadsmodell. 

Jag har sagt det förut, men måste upprepa det igen; Alla som var för EU-medlemskapet sa att det är viktigt att vara med, för då kan man påverka. 

Och nu, när vi befinner oss i ett läge då det är mer angeläget än någonsin att påverka (eftersom kollektivavtalsmodellen står på spel) och vi har en historisk chans att göra det (genom att ställa krav för att godkänna Lissabonfördraget) vill EU-anhängarna lägga sig platt på rygg. 

Varför? Och vad tror man att det finns att vinna på en sådan strategi på lite sikt? Varför ska vanliga arbetare över huvud taget ställa upp på EU som projekt i nåt slags lojalitet med ett drömt "socialt Europa" när den faktiska utvecklingen inom unionen oavbrutet går arbetarna emot?

För min del kan gärna hela EU-projektet få implodera, så kanske ett nytt samarbete med medborgarnas bästa för ögonen kan ta form. Men för de som verkligen gillar EU. Vad tror de att de vinner på att låta EU hunsa svenska löntagare och öppna spjället för lönedumpning. Jag fattar det inte.

<a href="http://www.lotidningen.se/?id_site=8&id_item=16039">LO-tidningens ledare</a> gör en tänkvärd analys av läget:

"Efter Rüffertdomen kommer kraven på att Sverige inte ska ratificera Lissabonfördraget att växa i styrka. Vi måste få till stånd ett tydligt klarläggande om att vi själva bestämmer över hur arbetsrätten ska utformas. 

Det är något som vi borde ha krävt långt tidigare, har under flera år hävdats på denna ledarsida. De svenska förhandlare som deltagit i de långvariga diskussionerna om ett nytt EU-fördrag, först döpt till utkast till konstitution och numera kallat Lissabonfördraget, har uppträtt med enastående godtrogenhet och flathet. 

Vi borde med skärpa ha slagit fast att vi inte accepterar att EU-rätten tar över svensk grundlag, eller kan inskränka vår strejkrätt eller begränsa våra kollektivavtal. Då hade vi sluppit att hamna i det rättsliga skymningsläge vi nu befinner oss i."

Men det är ju inte för sent! Det krävs 3/4 majoritet i riksdagen för att godkänna Lissabonfördraget. Regeringen kan inte fatta det här beslutet utan stöd från Socialdemokraterna.

Det räcker att socialdemokraterna kräver att vi ska ha garantier för kollektivavtalen för att regeringen ska tvingas åka till Bryssel och förhandla. Det är det näst bästa efter en folkomröstning. 


]]>
   </content>
</entry>
<entry>
   <title>Högre skatter ett framgångsrecept</title>
   <link rel="alternate" type="text/html" href="http://josefin.brink.riksdagsvanstern.org/2008/04/hogre_skatter_ett_framgangsrec.php" />
   <id>tag:josefin.brink.riksdagsvanstern.org,2008://15.1856</id>
   
   <published>2008-04-08T17:15:09Z</published>
   <updated>2008-04-08T17:31:12Z</updated>
   
   <summary>Dagens stora och ganska enastående nyhet är förstås resultatet av den undersökning som Svergies Kommuner och Landsting (SKL) beställt, och som läckt ut till pressen. Folk prioriterar inte skattesänkningar framför bättre kvalitet i välfärden. Folk är till och med beredda...</summary>
   <author>
      <name>Josefin</name>
      <uri>http://www.riksdagsvanstern.org/jb</uri>
   </author>
         <category term="Arbetsmarknad" scheme="http://www.sixapart.com/ns/types#category" />
         <category term="Desinformation" scheme="http://www.sixapart.com/ns/types#category" />
         <category term="Övrigt" scheme="http://www.sixapart.com/ns/types#category" />
   
   
   <content type="html" xml:lang="se" xml:base="http://josefin.brink.riksdagsvanstern.org/">
      <![CDATA[Dagens stora och ganska <a href="http://gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=913&a=412856">enastående nyhet </a>är förstås resultatet av den undersökning som Svergies Kommuner och Landsting (SKL) beställt, och som läckt ut till pressen. Folk prioriterar <em>inte</em> skattesänkningar framför bättre kvalitet i välfärden. Folk är till och med beredda att betala mer i skatt om det leder till bättre kvalitet i den offentliga välfärden.]]>
      Och det är hisnande siffror; 9 av 10 föredrar bättre kvalitet i äldreomsorg, skola och sjukvård framför sänkt skatt. Det är till och med fler som prioriterar bättre kulturverksamhet framför sänkt skatt. (Inte för att det är oviktigt, men inte ens jag hade trott att det var såpass högt prioriterat!)

Mellan 70 och 89 procent kan tänka sig högre skatt för bättre barnomrog, skola, sjukvård och äldreomsorg. Mest villiga att betala mer i skatt är LO-medlemmarna och de unga. De som har lägst inkomster alltså.

Folk är inte dumma. 

Det måste reta den borgerliga ledningen inom SKL, som nog hade hoppats på ett helt annat resultat. Nämligen att folk skulle vara så korkade att de gått på den borgerliga propagandan om att sänkt skatt ger mer i plånboken - utan att det kostar i någon annan ände.

Men så ligger det inte till alltså, vilket är hoppfullt inför framtiden. Skattehöjningar - mot löften om satsningar på välfärden är en vinnarfråga. För folk är som sagt inte dumma.

För övrigt...
...har dagens nyhetsbrev från SKL följande rubriker:
 Vårdförbundet tar inte sitt ansvar  
 Kultur och fritid prioriteras i kommunerna   
 Krånglig lagstiftning hotar konkurrensen  
 Hög betalningsvilja räcker inte hela vägen  
 Håkan Sörmans krönika:  Gehör för stärkt självstyre i grundlag

Försöka duger.
   </content>
</entry>
<entry>
   <title>EG-domstolen tuggar vidare</title>
   <link rel="alternate" type="text/html" href="http://josefin.brink.riksdagsvanstern.org/2008/04/egdomstolen_tuggar_vidare.php" />
   <id>tag:josefin.brink.riksdagsvanstern.org,2008://15.1846</id>
   
   <published>2008-04-03T15:42:45Z</published>
   <updated>2008-04-03T16:30:36Z</updated>
   
   <summary>EG-domstolen har slagit till igen. I morse kom ett nytt domslut som slår fast att krav på kollektivavtalsenliga löner för företag och anställda som verkar i ett annat medlemsland utgör otillåtna handelshinder. Idén om EU som ett socialt projekt för...</summary>
   <author>
      <name>Josefin</name>
      <uri>http://www.riksdagsvanstern.org/jb</uri>
   </author>
         <category term="Arbetsmarknad" scheme="http://www.sixapart.com/ns/types#category" />
   
   
   <content type="html" xml:lang="se" xml:base="http://josefin.brink.riksdagsvanstern.org/">
      EG-domstolen har slagit till igen. I morse kom ett nytt domslut som slår fast att krav på kollektivavtalsenliga löner för företag och anställda som verkar i ett annat medlemsland utgör otillåtna handelshinder. Idén om EU som ett socialt projekt för löntagarnas bästa måste nu anses fullkomligt begraven under perukdammet i EG-domstolen.
      <![CDATA[Först Lavalmålet (läs mer om den <a href="http://josefin.brink.riksdagsvanstern.org/2008/01/politisk_kramp_efter_vaxholmsd.php#more">här</a>,  <a href="http://josefin.brink.riksdagsvanstern.org/2008/02/nu_hettar_det_till_om_vaxholms.php#more">här</a> och <a href="http://josefin.brink.riksdagsvanstern.org/2008/03/lavaldomen_x_2.php#more">här</a>) där Byggnads och Elektrikerna  - i EG-domstolen i praktiken representerade av svenska staten -fick underkänt för helt legala och normala stridsåtgärder i syfte att teckna helt legala och normala kollektivavtal. 

Och nu, knappt fyra månader senare, får den tyska delstaten Niedersachsen samma slags besked. Niedersachsen ville att det polska byggföretag som fått uppdarget att bygga ett fängelse skulle följa det kollektivavtal som gäller för alla inhemska byggnadsföretag och byggnadsarbetare i delstaten.

Lönerna är högre i det lokala avtalet än i det nationella kollektivavtal som allmängiltigförklarats (de har ett annat avtalssystem i Tyskland än i Sverige, där ett centralt avtal anses gälla som miniminivå, medan man har möjlighet att även teckna lokala avtal med bättre villkor). 

Och eftersom det polska företaget konkurrerade om anbudet med inhemska företag som följer det lokala avtalet, ansåg delstaten att det är just det avtalet som ska gälla för den som vinner anbudet - om konkurrens på lika villkor ska gälla.

Men krav på konkurrens på lika villkor är alltså enligt EG-domstolen att betrakta som ett otillåtet hinder för den fria rörligheten inom EU. Delstaten har bara rätt att kräva att det polska företaget ska följa det allmängiltigförklarade avtalet - som alltså har betydligt lägre lönenivåer än det lokala.

I klartext betyder det här att det är fritt fram för företag inom EU att dra runt i land efter land och bara betala ut minimilöner till sina anställda, medan de inhemska företagen kan vara bundna av avtal som ger betydligt högre löner och bättre förmåner.

Med andra ord; enligt EG-rätten inte bara kan, utan skall företag inom EU konkurrera om marknadsandelar med de anställdas löner som konkurrensmedel. Det är det som <em>är</em> lönedumpning, och själva motsatsen till det allra mest grundläggande syftet med facklig verksamhet.

Att EU är ett demokratiskt tvivelaktigt projekt i syfte att gynna marknadsintressena är inte direkt någon kioskvältare för oss som varit skeptiska till projektet från start. Men de här båda domarna från EG-domstolen borde faktiskt även få EU-entusiaster med något slags arbetarrörelseanknytning att börja överväga om det inte är dags att tänka om.

Ett enkelt och hederligt "Det blev inte som vi hade tänkt oss" räcker. Och så tar vi tag i det här tillsammans. För att rädda frukten av över 100 års facklig kamp som bokstavligen kostat människor blod, svett och tårar. Av respekt för de som kämpat, lidit, förlorat jobbet, fängslats, misshandlats och till och med dött för rätten att solidariskt och kollektivt kräva lika lön för lika arbete. 

I första hand: Låt oss folkomrösta om EU:s nya fördrag. Vänd ut och in på det och låt människor ta ställning till hur vår framtida demokrati kommer att fungera. 

I andra hand: Vägra godkänna fördraget om det inte kompletteras med 100-procentiga garantier för att löntagare i alla Europas länder är i sin fulla rätt att bekämpa lönedumpning genom att kräva kollektivavtal och vidta stridsåtgärder för att få dem till stånd. 

Hur kan fruktan för att ställa ett så enkelt och självklart krav vara större än fruktan för vad som kommer att ske om EU tillåts mala ner arbetarrörelsen och all social anständighet bit för bit? ]]>
   </content>
</entry>
<entry>
   <title>Falsk matematik och bra förslag</title>
   <link rel="alternate" type="text/html" href="http://josefin.brink.riksdagsvanstern.org/2008/03/logn_forbannad_logn.php" />
   <id>tag:josefin.brink.riksdagsvanstern.org,2008://15.1838</id>
   
   <published>2008-03-31T16:21:03Z</published>
   <updated>2008-03-31T17:20:58Z</updated>
   
   <summary>I förra veckan presenterade Arbetarrörelsens tankesmedja en rapport om arbetsmarknadspolitiken. Rapporten tar en brett grepp om frågan och nöjer sig inte med att enbart kritisera högerregeringens hetsjakt på sjuka och arbetslösa. Kritiken riktas också mot den ekonomiska normpolitik socialdemokratin anammade...</summary>
   <author>
      <name>Josefin</name>
      <uri>http://www.riksdagsvanstern.org/jb</uri>
   </author>
         <category term="Arbetsmarknad" scheme="http://www.sixapart.com/ns/types#category" />
         <category term="Desinformation" scheme="http://www.sixapart.com/ns/types#category" />
         <category term="regeringen" scheme="http://www.sixapart.com/ns/types#category" />
   
   
   <content type="html" xml:lang="se" xml:base="http://josefin.brink.riksdagsvanstern.org/">
      <![CDATA[I förra veckan presenterade Arbetarrörelsens tankesmedja<a href="http://www.arbetarrorelsenstankesmedja.se/AT/IMAGES/RAPPORT%20UTANFORSKAP.PDF"> en rapport </a>om arbetsmarknadspolitiken. Rapporten tar en brett grepp om frågan och nöjer sig inte med att enbart kritisera högerregeringens hetsjakt på sjuka och arbetslösa. Kritiken riktas också mot den ekonomiska normpolitik socialdemokratin anammade på 1990-talet och mot den allt större uppgivenhet inför utslagningen från arbetslivet som präglade politiken också före det ödesdigra regeringsskiftet 2006.]]>
      <![CDATA[Rapporten fick inte mycket till medial uppmärksamhet, även om rapportens lustmord på regeringens beräkningar av "utanförskapet" rönt en och annan kommentar. Det var i och för sig välförtjänt. Regeringens tal om över en miljon i "utanförskap" är falsk matematik och propagandamakeri av allra värsta sort.

Rapportförfattarna skriver:
"I finansplanen 2008 räknades det totala antalet ersättningsdagar inom de sociala trygghetssystemen (inklusive karensdagar och sjuklönedagar inom ramen för arbetsgivarperioden) om till så kallade ”helårsekvivalenter”, det vill säga hur många årsarbetskrafter denna totalsiffra motsvarade, något som angavs till 1,1 miljoner individer. 

Detta räknesätt innebär att anställda som varit korttidssjuka i influensa ingår i ”utanförskapet” och ”massarbetslösheten”, trots att det med alla normala definitioner handlar om icke-arbetslösa personer. Det betyder också att ”utanförskapet” innefattar personer, som under året haft en period av arbetslöshet men nu åter har jobb, återigen icke-arbetslösa individer."

De 1,1 miljonerna i "utanförskap" är alltså inte några faktiska individer. Det är så många helårsarbeten som skulle ha kunnat utföras om ingen enda arbetsför person hade varit sjuk, arbetslös, förtidspensionerad eller haft sjuka barn en endaste dag. Eller, om man så vill, om vi inte hade haft några sociala trygghetssystem alls. 

Rapporten tydliggör hur "utanförskapet" i själva verket används som ett propagandaredskap för att dels dölja de verkliga problemen med långvarig utslagning från arbetslivet, dels genomföra ett systemskifte i arbetsmarknadspolitiken.

För faktum är att den minskning av arbetslösheten som skett under 2007 i stort sett inte alls kommit de personer till del, som verkligen kan hävdas befinna sig utanför arbetslivet:

"Den fortsatta minskning av ”utanförskapet”, som skett under innevarande år, har inte omfattat de arbetssökande som har längst arbetslöshetsperioder eller som är långtidssjuka eller förtidspensionerade (sjuk-/aktivitetsersättning). Tvärtom har det inte skett någon påtaglig minskning i dessa grupper. Antalet nya beslut om sjuk-/aktivitetsersättning har istället ökat något under 2007, vilket ska jämföras med den kraftiga minskning som skedde under 2006. 

Den sysselsättningsökning, som enligt regeringen lett till att ”utanförskapet” minskat, består i huvudsak av personer som inte tidigare sökt arbete, och som inte heller innefattats i regeringens avgränsning av ”utanförskapet”."

Det här vet förstås regeringen om. De har ju också tillgång till statistiken från Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. Men det är ju roligare at tala om dem som fått jobb än de som man har försatt i en omöjlig situation genom att sänka deras ersättning, utmåla dem som smitare och fuskare och dragit in utbildningar och anställningsstöd för.

Men det är faktiskt mer än kritiken av den borgerliga regeringen som förtjänar att lyftas fram i rapporten. Faktum är att den i sin kritik av socialdemokraternas 1990-tal och i förslagen på hur framtidens arbetsmarknadspolitik bör utformas i många delar överensstämmer med Vänsterpartiets.

Rapportförfattarna menar att det är dags att överge den förlegade nyliberala normpolitiken, där inflationsbekämpningen som överordnat mål omöjliggör en politik för full sysselsättning. 

De menar vidare att arbetsmarknadspolitiken måste fokusera på verkningsfulla och individuellt anpassade inaster för dem som har det svårast att få jobb; de som saknar gymnasieutbildning, utlandsfödda och personer med nedsatt arbetsförmåga

Att fokus i debatten om utslagningen från arbetslivet måste förflyttas från de arbetslösa, långtidssjuka och funktionsnedsatta till själva arbetsplatserna. På det ökade arbetstempot, de slimmade oranisationerna och att arbetsgivarna avhänt sig allt ansvar för sysselsättning och folkhälsa till förmån för kortsiktig vinstmaximering.

Att det nog faktiskt är rimligare att genom subventioner betala människor för att utföra arbete utifrån sin egen förmåga än att lämna dem därhän för att de inte anses tillräckligt produktiva.

Och inte minst, att det är inte bara rimligt, utan nödvändigt, att anställa fler i den offentliga välfärdssektorn. Och att någon form av statligt stöd för det behövs om vi ska kunna ha en fungerande välfärd och en hög sysselsättning framöver.

Det är förslag som kunde vara hämtade från Vänsterpartiets budgetförslag.  <a href="http://www.riksdagen.se/Webbnav/index.aspx?nid=410&dok_id=GV02Fi276&rm=2007/08&bet=Fi276">Läs gärna det senaste!</a>


]]>
   </content>
</entry>
<entry>
   <title>Lavaldomen x 2</title>
   <link rel="alternate" type="text/html" href="http://josefin.brink.riksdagsvanstern.org/2008/03/lavaldomen_x_2.php" />
   <id>tag:josefin.brink.riksdagsvanstern.org,2008://15.1830</id>
   
   <published>2008-03-26T14:36:58Z</published>
   <updated>2008-03-26T15:29:05Z</updated>
   
   <summary>Ikväll ska jag diskutera konsekvenserna av Lavaldomen med Byggettans ordförande Johan Lindholm. Det ska bli spännande. Byggettan (Byggnadsarbetareförbundet i Stockholm) har, tillsammans med Byggnads i Göteborg och Skåne ställt samma krav som Vänsterpartiet med anledning av domen; att Sverige måste...</summary>
   <author>
      <name>Josefin</name>
      <uri>http://www.riksdagsvanstern.org/jb</uri>
   </author>
         <category term="Arbetsmarknad" scheme="http://www.sixapart.com/ns/types#category" />
   
   
   <content type="html" xml:lang="se" xml:base="http://josefin.brink.riksdagsvanstern.org/">
      Ikväll ska jag diskutera konsekvenserna av Lavaldomen med Byggettans ordförande Johan Lindholm. Det ska bli spännande. Byggettan (Byggnadsarbetareförbundet i Stockholm) har, tillsammans med Byggnads i Göteborg och Skåne ställt samma krav som Vänsterpartiet med anledning av domen; att Sverige måste kräva garantier för strejkrätten och kollektivavtalen som villkor för att underteckna EU:s nya fördrag, Lissabonfördraget.
      <![CDATA[Det är inte svårt att förstå Byggnads-avdelningarnas krav. Som anställda i en av de branscher som är mest utsatta för internationell konkurrens befinner sig landets byggnadsarbetare för närvarande i ett juridiskt ingenmansland.

Enlig svensk lag har de - än så länge - rätt att ställa det mest grundläggande av alla fackliga krav när ett utländskt företag utför ett jobb på ett bygge i Sverige; att kräva att de anställda hos företaget har samma löner och villkor som sina kollegor hos svenska företag.

Men enligt EG-domstolen har de inte rätt att kräva det, utan måste acceptera att jobba sida vid sida med kollegor med betydligt sämre löner och arbetsvillkor - det som brukar kallas lönedumpning. Först när Arbetsdomstolen kommit med sin slutgiltiga dom i ärendet blir rättsläget klart.

Men det kommer rimligen inte att göra läget bättre, så länge som EU:s grudnläggande principer om fri rärlighet tillåts vara överordnade fackliga rättigheter. AD kan egentligen bara döma på ett sätt.

Det är därför det krävs politisk handling för att neutralisera Lavaldomen. Och det har Byggnads förstått. Till skillnad från den socialdemokratiska ledningen, dessvärre. Men det finns ju tid att tänka om - och faktiskt stoppa hela godkännandet av Lissabonfördraget mot krav på gaarntier för fackliga rättigheter.

Det krävs 3/4 majoritet i riksdagen för att fördaget ska godkännas. Säger Socialdemokraterna nej, blir det inget. Vad väntar de på?

Här följer en debattartikel jag fått publicerad på Europaportalen i ämnet. Väntar med spänning på svar.

<strong>Socialdemokraterna är alltför passiva i Lavalfrågan</strong>

Lissabonfördraget garanterar inte svenska fackförbund rätten att kräva kollektivavtal för gästande företag. Det enda sättet att få den rätten är att lägga till en juridiskt bindande skrivning till fördraget. Ett sådant protokoll kan antas vid EU:s toppmöte i sommar och ges samma status som fördragstexten. Det skriver riksdagsledamoten Josefin Brink (v). 

Det var den svenska regeringen som drev och förlorade Lavalmålet i EG-domstolen. Ändå är just här som det politiska efterspelet av domen mest av allt präglas av passivitet och förhalning. Medan exempelvis det danska parlamentet har beslutat att inte godkänna EU:s nya fördrag förrän konsekvenserna av domen för danska kollektivavtal är fullt utredd planerar den svenska regeringen att godkänna fördraget först, och sedan låta en utredare presentera konsekvenserna av domen. Det är pinsamt på gränsen till skandalöst.


Att den socialdemokratiska ledningen dessutom deltar i nedtonandet av Lavaldomens konsekvenser och har valt en passivitetslinje gentemot regeringen är än mer obegripligt. 
Att Lavaldomen slår fast att fackens rätt att vidta stridsåtgärder för att kräva lika villkor för utländska företag och deras anställda är underordnad den fria rörligheten, vilket öppnar för social dumpning är alla seriösa bedömare överens om. 

Men när det kommer till att hitta lösningar finns tydliga skiljelinjer. Att den politiska högern, både i Sverige och i resten av EU inte är särskilt angelägna att hitta en lösning, utan nöjer sig med symboliska gester är kanske inte så förvånande. EG-domstolens godkännande av lönekonkurrens har befriat den politiska högern från en politisk strid de själva insett att de aldrig kommer att vinna i en demokratisk process.

Desto mer sorgligt är det att inte arbetarrörelsen kan enas kring ett absolut krav på att EG-domstolen inte ska ha makten att inskränka löntagarnas rätt att agera kollektivt för sina rättigheter. Att utnyttja det förhandlingsläge som genomförandet av Lissabonfördraget ger medlemsstaterna att ställa sådana krav borde vara en självklar politisk strategi för alla som värnar fackliga rättigheter och den svenska kollektivavtalsmodellen.

Istället har den socialdemokratiska ledningen, med EU-kommissionär Margot Wallström i spetsen, gjort ett snabbt godkännande av Lissabonfördraget till ett huvudnummer i Lavaldomens kölvatten. Motiveringen är att det nya fördraget ger ett starkare skydd för löntagarna. Det man hänvisar till är att rättighetsstadgan, som bland annat omfattar konflikträtten, kommer att bli bindande i och med det nya fördraget. Men frågan är om detta kommer att förändra förhållandet mellan konflikträtten å ena sidan och den fria rörligheten å den andra?

För det första har EG-domstolen redan åberopat rättighetsstadgan i 118 fall – senast i Lavalmålet. Domstolen har vägt in stadgan som om den redan var bindande, eftersom man räknat med att den förr eller senare skulle bli det. Läser man vad som står i rättighetsstadgan blir det tydligt att den inte på något sätt står i motsättning till EG-domstolens bedömning av Lavalmålet – tvärtom. I det avsnitt som rör förhandlingsrätt och rätt till kollektiva åtgärder står det att arbetsgivare och arbetstagare har rätt att förhandla och ingå kollektivavtal, samt att de i händelse av intressekonflikter kan tillgripa kollektiva åtgärder, inbegripet strejk.

Så långt verkar allt i sin ordning. Men det finns ett men. Och det är ett mycket viktigt men.
Rättigheterna kan endast användas i enlighet med gemenskapsrätten. Vilket betyder att konflikträtten – precis som Lavaldomen slog fast – är underordnad den fria rörligheten för tjänsteföretag, varor, arbetskraft och kapital, något som är själva grundbulten i gemenskapsrätten.

På direkt fråga från Vänsterpartiets EU-parlamentariker Eva-Britt Svensson, om hur rättspraxis i EG-domstolen kommer att påverkas av att rättighetsstadgan blir bindande i Lissabonfördraget, svara EU-kommissionär Margot Wallström så här: "När det gäller förhållandet mellan grund­läggande rättigheter och de fyra grundläggande friheterna (fri rörlighet för personer, varor, tjänster och kapital) har EG-domstolen utvecklat tydliga principer. Kommissionen anser att denna rättspraxis inte på något sätt kommer att påverkas genom att stadgan görs juridiskt bindande."

Att Lissabonfördraget automatiskt skulle garantera svenska fackförbund rätten att kräva kollektivavtal för gästande företag stämmer alltså inte. Det enda sättet att garantera fackens rätt att med alla i nationell lag tillåtna medel bekämpa lönedumpning är att lägga en juridiskt bindande skrivning till fördraget som tydligt ger dem den rätten. 

En sådan skrivning kan skrivas in i ett protokoll som ges samma status som fördragstexten. Ett sådant protokoll skulle kunna läggas fram redan vid EU:s toppmöte i sommar. Protokollet skulle kunna formuleras ungefär så här:

”Unionen garanterar medlemsländerna att reglera sina egna arbetsmarknader. Fackföreningar har rätt att inleda en konflikt om åtgärden syftar till att få till stånd kollektivavtal för att upprätta lika lön för lika arbete för utländska företag som driver verksamhet med utstationerad arbetskraft under deras uppehåll i landet. Genom detta protokoll upphäver Unionen alla former av framtida negativa konsekvenser för fackföreningarna med anledning av EG-domstolens dom från den 18 december 2007, den så kallade Lavaldomen.”

Budskapet från Sveriges och Europas arbetarrörelse borde helt enkelt kunna vara att utan det tillägget blir det inget godkännande av Lissabonfördraget. Vilka hinder finns det för dem som värnar löntagarnas rättigheter och den svenska modellen att ställa sig bakom ett sådant förslag och göra allt som över huvud taget står i ens makt för att det ska gå igenom? Var det inte för att påverka EU som vi skulle gå med? Och vad kan vara av mer avgörande betydelse för vanliga löntagare än den mest grundläggande rätten att kollektivt värna om löner och arbetsvillkor?
]]>
   </content>
</entry>
<entry>
   <title>Grattis alla som utnyttjar unga som förbrukningsvaror!</title>
   <link rel="alternate" type="text/html" href="http://josefin.brink.riksdagsvanstern.org/2008/03/grattis_alla_som_utnyttjar_ung.php" />
   <id>tag:josefin.brink.riksdagsvanstern.org,2008://15.1822</id>
   
   <published>2008-03-20T08:37:31Z</published>
   <updated>2008-03-20T10:41:53Z</updated>
   
   <summary>Regeringen torskade hos EU-kommissionen och fick inte genomföra de omfattande rabatter för arbetsgivare i den privata tjänstesektorn som de utlovade före valet. För att slippa bördan av ännu ett katastrofalt misslyckat vallöfte har regeringen därför bestämt sig för att istället...</summary>
   <author>
      <name>Josefin</name>
      <uri>http://www.riksdagsvanstern.org/jb</uri>
   </author>
         <category term="Arbetsmarknad" scheme="http://www.sixapart.com/ns/types#category" />
         <category term="regeringen" scheme="http://www.sixapart.com/ns/types#category" />
         <category term="tokhöger" scheme="http://www.sixapart.com/ns/types#category" />
   
   
   <content type="html" xml:lang="se" xml:base="http://josefin.brink.riksdagsvanstern.org/">
      <![CDATA[Regeringen torskade hos EU-kommissionen och fick inte genomföra de omfattande rabatter för arbetsgivare i den privata tjänstesektorn som de utlovade före valet. För att slippa bördan av ännu ett katastrofalt misslyckat vallöfte har regeringen därför bestämt sig för att <a href="http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=753406">istället erbjuda rabatterna</a> till alla arbetsgivare som har anställda som är under 26 år. ]]>
      <![CDATA[5,6 miljarder kronor beräknar regeringen att rabatten ska kosta - det vill säga, 5,6 miljarder som annars skulle ha betalats in till statskassan stannar nu istället i företagen. Det är mycket pengar - också i en statsbudget. 

Som en liten jämförelse skulle drygt 30 000 personer kunna anställas i vården, omsorgen eller skolan på heltid med avtalsenlig lön för motsvarande summa pengar. Att de skulle behövas vet varenda människa som besökt en vårdcentral, ett äldreboende, en förskola, en familjecentral eller haft kontakt med äldreomsorgen.

Men den samhällsservice som de flesta i något skede i livet i olika grad har behov av och som alla medborgare faktiskt har rätt till är inte något den borgerliga regeringen vill satsa på. Det är den privata tjänstesektorn som ska växa tycker de. Och det är där unga människor ska jobba. 

Det gör de faktiskt redan också. Hotell- och restaurangbranschen och detaljhandeln har låg medelålder på sin personal. Dessutom är andelen med otrygga visstidsanställningar stor just där. Och det är just visstidsanställningar som är det stora problemet för unga. 

Man har ett jobb i några månader, sen blir man arbetslös en period, och hittar kanske ett nytt jobb - ofta ett nytt vikariat, provanställning eller någon annan typ av visstidsanställning. Över 50 procent av alla anställda under 26 år har en otrygg visstidsanställning idag.

Arbetsgivarna utnyttjar ungdomar som reservarbetskraft helt enkelt. Det är fiffigt på flera sätt; nyanställda - i synnerhet unga nyanställda - har lägre lön än de som jobbat flera år. Ser man till att folk inte blir kvar så länge i jobbet, håller man lönekostnaderna nere.

Men visstidsanställda har också en annan stor fördel för arbetsgivaren. De är mer lätthanterliga än fast anställda. Går mer sällan med i facket, bråkar sällan och ställer sällan krav på arbetstider, arbetsmiljö osv. Helt enkelt därför att de har mer att förlora. Den som bråkar riskerar att inte få förlängt. Bli arbetslös helt enkelt. 

Så man håller god min och tar en del skit i hopp om att arbetsgivaren ska gilla en tillräckligt mycket för att erbjuda det som den förkrossande majoriteten av alla unga vill ha: en fast anställning. (Undersökningar från bland andra SCB, Ungdomsstyrelsen och fackliga organisationer visar entydigt att fast anställning är det högst eller bland de högst prioriterade önskemålen som rör arbetslivet)

Risken att fastna i otrygga anställningar under många år är dock stor - den största andelen arbetslösa unga är arbetslösa i korta perioder mellan olika tillfälliga jobb. I synnerhet om man saknar akademisk utbildning och alltså jobbar inom LO-yrken. Värt av alal är unga kvinnor drabbade av otrygga anställningar.

Vad har det här med regeringens rabatter på arbetsgivaravgiften att göra? Ganska mycket faktiskt.

Eftersom rabatten begränsas till anställda under 26 år - och det är en rejäl rabatt; arbetsgivaravgiften för en anställd under 26 blir 15,7 procent mot 32,4 för anställda över 26 - kommer givetvis ännu färre arbetsgivare att vilja erbjuda fasta anställningar till unga. När de fyller 26 blir de ju plötsligt mycket dyrare. Och då är det ju surt om man inte kan säga tack och hej och plocka in en ny, rabatterad 23-åring istället.

Den här sanslösa rabatten riskerar därför att leda till ytterligare försämring av ungdomars villkor i arbetslivet. 

Ingen kan bevisa att såna här rabatter på breda grupper av anställda (som alla i en viss åldersgrupp) genererar några jobb som annars inte hade kommit till. Det är nämligen inget villkor att nyanställa för att få rabatten. Den ges automatiskt till alla företag som har anställda under 26. För företag som redan har en ung personal - och många visstidsanställda - är sannolikheten att resultatet bara blir större vinster för ägarna ganska stor.

Risken är dessutom uppenbar att den här rabatten - i den mån den alls leder till fler anställningar - bara leder till att man flyttar arbetslöshet uppåt i åldrarna. Vem vill anställa en 26-åring om det finns en billigare 24-åring?

Det är hur man än vänder och vrider på det ett fullkomligt ansvarslöst sätt att använda pengar på om målet är att minska arbetslösheten totalt sett.

Unga som grupp har inte svårt att hitta jobb. Unga har svårt att få fast anställning - därför är de arbetslösa ofta. Det problemet löses genom mindre generösa regler för arbetsgivarana att ha folk anställda år ut och år in utan att det ger rätt till fast anställning.

Förra året utökade regeringen tvärtom arbetsgivarnas rätt att visstidsanställa en person utan att det ger rätt till fast jobb till fyra år. Fyra år hos samma arbetsgivare utan rätt till fast jobb - hur galet är inte det?

De unga som har svårt att hitta jobb, och som blir långvarigt arbetslösa är framför allt de som saknar gymnasiekompetens eller annan yrkeskunskap som efterfrågas i arbetslivet. Lösningen på deras problem är förstås ordentliga utbildningssatsningar i kombination med riktade anställningsstöd - alltså statliga rabatter till arbetsgivarna - som ger dem som verkligen <em>behöver</em> stöd en chans. 

Och här har då regeringen sparat in miljarder på arbetsmarknadsutbildningar, komvux och anställningsstöd.

Dessutom; om samhället ska satsa 5,6 miljarder kronor för att "bekämpa ungdosmarbetslösheten", varför inte använda dem på ett sätt som garanterat ger fler jobb? Varför inte avsätta samma resurser till en storsatsning på minskade barngrupper i förskolan eller fler timmar från hemtjänsten? 

Och samtidigt passa på att garantera att alla som jobbar i välfärdssektorn får rimliga löner och trygga anställningsvillkor. För det är verkligen inte bra där heller. Många vikariat och timanställningar och taskigt betalt. Men det går ju att åtgärda. Om man vill. 

Och om man är beredd att satsa pengar på det istället för på rabatter till Mc Donalds. De klarar sig ändå. Garanterat. 

P.S Till dem som eventuellt läser Dagens Nyheter. De hade klippt in en kommentar jag gjorde igår om förslaget på sänkta arbetsgivaravgifter i en artikel som handlade om de nya reglerna för avgifter till a-kassan. Jag blev ganska förvånad, och många läsare måste jy ha undrat vad jag menade. Men förklaringen är alltså att jag kommenterade ett helt annat förslag. ]]>
   </content>
</entry>
<entry>
   <title>Pausbild</title>
   <link rel="alternate" type="text/html" href="http://josefin.brink.riksdagsvanstern.org/2008/03/pausbild.php" />
   <id>tag:josefin.brink.riksdagsvanstern.org,2008://15.1809</id>
   
   <published>2008-03-14T14:49:27Z</published>
   <updated>2008-03-14T15:08:45Z</updated>
   
   <summary>Har man en blogg så måste man se till att hålla den uppdaterad. Hela tiden. Annars blir den ointressant. Och hinner man inte göra det under en period så får man nåt slags ångest och dåligt samvete. Man vill förklara...</summary>
   <author>
      <name>Josefin</name>
      <uri>http://www.riksdagsvanstern.org/jb</uri>
   </author>
         <category term="Övrigt" scheme="http://www.sixapart.com/ns/types#category" />
   
   
   <content type="html" xml:lang="se" xml:base="http://josefin.brink.riksdagsvanstern.org/">
      Har man en blogg så måste man se till att hålla den uppdaterad. Hela tiden. Annars blir den ointressant. Och hinner man inte göra det under en period så får man nåt slags ångest och dåligt samvete. Man vill förklara sig på nåt sätt.
      <![CDATA[Sen mitt senaste inlägg, den 5 mars, har jag skrivit tre debattartiklar, intervjuats av två tidningar och en tidskrift, deltagit i ett radioprogram, en morgonsoffa i teve, talat på en manifestation, deltagit i fyra interna möten och tre med andra organisationer, haft tre paneldebatter, hållit ett offentligt föredrag, ararngerat och deltagit i två seminarier, blivit fotograferad för ett tidningsreportage och en affisch till ett kommande arrangemang och debatterat med Sven-Otto Littorin.

Nej. Jag tycker inte synd om mig själv. Det är roligt och spännande nästan hela tiden. Men det är lite tråkigt att inte hinna blogga om allt som händer, och som jag faktiskt gärna vill kommentera. Och jag fattar inte hur andra bloggare hinner.

Men bloggen är alltså inte död. Den bara vilar lite. Som papegojan, ni vet. Och det var den fina P3-övergången till den utlovade pausbilden. På mina papegojor. Alltid något.

<img alt="Olga%20o%20Redhawk%202.jpg" src="http://josefin.brink.riksdagsvanstern.org/Olga%20o%20Redhawk%202.jpg" width="200" height="266" />
]]>
   </content>
</entry>
<entry>
   <title>Barnomsorgen måste anpassas till verkligheten!</title>
   <link rel="alternate" type="text/html" href="http://josefin.brink.riksdagsvanstern.org/2008/03/barnomsorgen_maste_anpassas_ti.php" />
   <id>tag:josefin.brink.riksdagsvanstern.org,2008://15.1794</id>
   
   <published>2008-03-05T14:01:13Z</published>
   <updated>2008-03-05T14:08:24Z</updated>
   
   <summary>Familjemönstren och villkoren i arbetslivet har förändrats och det är hög tid att den kommunala barnomsorgen, som är så viktig för både barn och föräldrar, anpassas till hur behoven faktiskt ser ut. Om detta skriver jag tillsammans med Helene Sigfridsson...</summary>
   <author>
      <name>Josefin</name>
      <uri>http://www.riksdagsvanstern.org/jb</uri>
   </author>
         <category term="Arbetsmarknad" scheme="http://www.sixapart.com/ns/types#category" />
         <category term="Feminism" scheme="http://www.sixapart.com/ns/types#category" />
   
   
   <content type="html" xml:lang="se" xml:base="http://josefin.brink.riksdagsvanstern.org/">
      <![CDATA[Familjemönstren och villkoren i arbetslivet har förändrats och det är hög tid att den kommunala barnomsorgen, som är så viktig för både barn och föräldrar, anpassas till hur behoven faktiskt ser ut. Om detta skriver jag tillsammans med Helene Sigfridsson från Makalösa Föräldrar - ett nätverk för ensatmstående föräldrar <a href="http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=114&a=405711">i GP idag.</a>

Läs gärna också <a href="http://www.tco.se/d4059f87-a692-4569-9c18-06af502f7dfb.fodoc">TCO:s rapport</a> om barnomsorg på obekväm arbetstid - i varannan kommun erbjuds det inte alls.]]>
      
   </content>
</entry>
<entry>
   <title>Varför är det så konstigt tyst...</title>
   <link rel="alternate" type="text/html" href="http://josefin.brink.riksdagsvanstern.org/2008/03/varfor_ar_det_sa_konstigt_tyst.php" />
   <id>tag:josefin.brink.riksdagsvanstern.org,2008://15.1786</id>
   
   <published>2008-03-02T17:02:26Z</published>
   <updated>2008-03-03T10:43:41Z</updated>
   
   <summary>...om det som sker i Gaza? Jo, det har rapporterats en del. FN:s generalsekreterare uttalade sig ovanligt skarpt om den senaste urskiljningslösa mördarraiden. Men han kände sig ändå, förstås, tvungen att också ta lika mycket avstånd från de i sammanhanget...</summary>
   <author>
      <name>Josefin</name>
      <uri>http://www.riksdagsvanstern.org/jb</uri>
   </author>
         <category term="tokhöger" scheme="http://www.sixapart.com/ns/types#category" />
         <category term="Övrigt" scheme="http://www.sixapart.com/ns/types#category" />
   
   
   <content type="html" xml:lang="se" xml:base="http://josefin.brink.riksdagsvanstern.org/">
      ...om det som sker i Gaza? Jo, det har rapporterats en del. FN:s generalsekreterare uttalade sig ovanligt skarpt om den senaste urskiljningslösa mördarraiden. Men han kände sig ändå, förstås, tvungen att också ta lika mycket avstånd från de i sammanhanget patetiska raketbeskjutningarna från Gaza in på israeliskt territorium. Samt att INTE sätta in hela skeendet  i sitt självklara sammanhang av fördrivning, ockupation och dagligt rasistiskt förtryck av palestinier utfört av den israeliska staten.
      <![CDATA[Vänsterpartiets ordförande, Lars Ohly, är en av de få politiska företrädare på hög nivå som säger något konsekvent och vettigt om vad som faktiskt sker. Det hedrar honom. Men det är öronbedövande tyst för övrigt. Hur är det möjligt? Vilket annat land skulle komma undan med det här? 

<img alt="Gaza1.jpg" src="http://josefin.brink.riksdagsvanstern.org/Gaza1.jpg" width="655" height="367" />

<img alt="Gaza%202.jpg" src="http://josefin.brink.riksdagsvanstern.org/Gaza%202.jpg" width="320" height="206" />

<img alt="Gaza%203.jpg" src="http://josefin.brink.riksdagsvanstern.org/Gaza%203.jpg" width="320" height="236" />

Bilder från <a href="http://jinge.se">Jinges webb och fotoblogg</a>

Jag orkar inte försöka skriva hur det känns. Ali Esbati orkar inte heller, men <a href="http://esbati.blogspot.com/2008/03/mrdare.html">gör det ändå</a>. Lysande.

Och så här sa Ohly:

Israel fortsätter att döda palestinier. Blockaden mot Gaza svälter ut människor samtidigt som direkta attacker dödar civila, varav många är barn. Raketer skickas mot flyktingläger där människor inte kan gömma sig och inte försvara sig.

Israels agerande är vidrigt och avskyvärt, säger vänsterpartiets ordförande Lars Ohly i en kommentar. Nu måste omvärlden reagera mot ockupationsmaktens uppenbara likgiltighet för palestinska liv.

Palestinska LO i Gaza har bombats, deras byggnader har totalförstörts. Bland annat svenska biståndsmedel har byggt upp den palestinska fackföreningsrörelsen.

- Detta borde vara tillräckligt för att den svenska biståndsministern skulle reagera med avsky mot Israels agerande, men Gunilla Carlsson är tyst, fortsätter Lars Ohly.

- Israels attacker är tydliga och grova brott mot den fjärde Genève-konventionen. Så länge inte omvärlden reagerar med styrka kommer brotten att fortsätta. Alla länder har möjlighet att ställa individer som gjort sig skyldiga till grova brott mot Genève-konventionen inför rätta. Nu är det hög tid att de ansvariga i Israel får svara för sina övergrepp. Jag kräver därför att Sveriges regering agerar så att de ansvariga ställs inför rätta, avslutar Lars Ohly.


]]>
   </content>
</entry>
<entry>
   <title>För övrigt...</title>
   <link rel="alternate" type="text/html" href="http://josefin.brink.riksdagsvanstern.org/2008/02/for_ovrigt.php" />
   <id>tag:josefin.brink.riksdagsvanstern.org,2008://15.1783</id>
   
   <published>2008-02-27T15:56:56Z</published>
   <updated>2008-02-27T16:52:31Z</updated>
   
   <summary>...slår Svenskt Näringsliv nästan rekord i crazy argumentation dagens utspel på DN Debatt. Tesen är att anställningstryggheten är en grundläggande orsak till att så få kvinnor startar egna företag....</summary>
   <author>
      <name>Josefin</name>
      <uri>http://www.riksdagsvanstern.org/jb</uri>
   </author>
         <category term="tokhöger" scheme="http://www.sixapart.com/ns/types#category" />
   
   
   <content type="html" xml:lang="se" xml:base="http://josefin.brink.riksdagsvanstern.org/">
      <![CDATA[...slår Svenskt Näringsliv nästan rekord i crazy argumentation dagens <a href="http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=746762">utspel på DN Debatt</a>. Tesen är att anställningstryggheten är en grundläggande orsak till att så få kvinnor startar egna företag. 

]]>
      <![CDATA[Så här skriver de: "<em>En förvånansvärt liten andel kvinnor lämnar en anställning för att starta företag. Sannolikheten för att en kvinna utan arbete ska bli företagare är mer än tre gånger högre än för en anställd kvinna. Den trygghet som är förknippad med anställning bromsar snarast kvinnors företagande</em>." 

Att fler arbetslösa än anställda startar företag är kanske inte någon kioskvältare i sig. Om man säger så. Men det som är mest fantastiskt är ändå att Svenskt Näringsliv verkar anse att en hög grad av otrygghet på arbetsmarknaden är det som ska driva människor att starta företag. 

Det kanske låter löjligt, men jag tycker att det är en aning rimligare att människor startar företag därför att de har en bra affärsidé och verkligen vill driva ett företag. 

Länder med väldigt många små företag är ofta länder som präglas av låg generell utbildningsnivå, stora klasskillnader, bristfällig offentlig service och inte sällan av hög arbetslöshet. 

Samhällen som har hög generell utbildningsnivå, relativt små klasskillnader, god offentlig service i form av barn- och äldreomsorg, sjukvård osv, låg arbetslöshet och - inte minst viktigt i samamnhanget - hög grad av kvinnligt förvärvsarbetande har också som regel färre små företag. Nöden kräver det inte helt enkelt.

Det är därför ganska svårt att se fler små nystartade företag i sig som ett mål - om man nu händelsevis inte också har som mål att sänka den generella utbildningsnivån, öka klasskillnaderna osv...

Men visst, om Svenskt Näringsliv inte alls tänker sånastygga tankar, utan helt enkelt bara vill gå till botten med det faktum att färre kvinnor än män startar företag, måste man likväl fråga sig hur de resonerat sig fram till att det är just anställningstryggheten som sätter käppar i de kvinnliga entreprenörshjulen.

Anställningstryggheten i Sverige är lagtekniskt sett könsneutral. Kvinnor har ingen särskild anställningstrygghet utan precis samma som män. Dessutom, som en liten kuriosa, är det faktiskt betydligt fler kvinnor än män som har otrygga anställningar, alltså visstidsanställning, vikariat, behovsanställning och så vidare. Särskilt överrepresenterade  bland de otryggt anställda är unga, lågutbildade kvinnor  - i synnerhet de med utländsk bakgrund. 

Så om benägenheten att starta egna företag verkligen var kopplad till just tryggheten i anställningen så borde ju rimligen fler kvinnor än män starta företag. Och mest företagsamma skulle unga tjejer som har max gymnasieutbildning vara. Särskilt de från Afghanistan, Irak och Kurdistan. Typ.

Att det inte ligger till på det sättet ger kanske en antydan om att det är en del andra saker som spelar in. Och visst, en poäng har ju Svenskt Näringsliv, att vi trots allt fortfarande har ett ganska rejält utbud av offentligt finansierade och utförda välfärdstjänster är säkert en sån sak. 

Och har man en dogmatisk avsky för solidariska lösningar, och istället vill öppna nya marknader för investerare som ser skattemedel som en trygg källa till framtida vinster på krassliga gamlingar och omsorgskrävande barn, så visst. Men säg då det för guds skull och gråt inte krokodiltårar över att så få kvinnor startar eget. För bövelen. Typ.]]>
   </content>
</entry>
<entry>
   <title>Myten om EU som miljöprojekt</title>
   <link rel="alternate" type="text/html" href="http://josefin.brink.riksdagsvanstern.org/2008/02/myten_om_eu_som_miljoprojekt.php" />
   <id>tag:josefin.brink.riksdagsvanstern.org,2008://15.1782</id>
   
   <published>2008-02-27T15:32:27Z</published>
   <updated>2008-02-27T15:56:33Z</updated>
   
   <summary>Jens Hom skriver vasst och avslöjande om EU som bromskloss i miljöpolitiken apropå Maria Wetterstrands kovändning i EU-frågan. Med tanke på utspelet om ett slags medborgarlön light tidigare i veckan undrar man allt mer oroligt om miljöpartiets ledning håller på...</summary>
   <author>
      <name>Josefin</name>
      <uri>http://www.riksdagsvanstern.org/jb</uri>
   </author>
         <category term="Övrigt" scheme="http://www.sixapart.com/ns/types#category" />
   
   
   <content type="html" xml:lang="se" xml:base="http://josefin.brink.riksdagsvanstern.org/">
      <![CDATA[<a href="http://www.jensholm.se/2008/02/27/eus-marknadspolitik-vat-filt-over-miljon/">Jens Hom skriver</a> vasst och avslöjande om EU som bromskloss i miljöpolitiken apropå Maria Wetterstrands kovändning i EU-frågan. Med tanke på utspelet om ett slags medborgarlön light tidigare i veckan undrar man allt mer oroligt om miljöpartiets ledning håller på att taktisera ihjäl sig för att till varje pris få ta plats i en regering år 2010 - och att det inte spelar så stor roll i vilken majoritet de ingår.]]>
      <![CDATA[Förslaget att införa en statlig a-kassa och slå samman den med sjukförsäkringen och försörjningsstödet till en enda "alla-som-inte-jobbar"-försäkring är riktigt dåligt. Att den ende som blev glad var Sven-Otto Littorin säger redan det en del.

Ingen har dissat förslaget på ett mer träffsäkert sätt än <a href="http://www.lotidningen.se/?id_site=8&id_item=14596">Martin Lindblom i LO-tidningen</a>.]]>
   </content>
</entry>
<entry>
   <title>Nu hettar det till om Vaxholmsdomen!</title>
   <link rel="alternate" type="text/html" href="http://josefin.brink.riksdagsvanstern.org/2008/02/nu_hettar_det_till_om_vaxholms.php" />
   <id>tag:josefin.brink.riksdagsvanstern.org,2008://15.1775</id>
   
   <published>2008-02-22T10:53:19Z</published>
   <updated>2008-02-22T11:46:46Z</updated>
   
   <summary>Kanske har chocken över den av alla helt oväntat hårda domen över hela den svenska kollektivavtalsmodellen nu börjat lägga sig. I dagens LO-tidningen skriver ordförandena i Byggnads Stockholm, Göteborg och Södra Skåne: &quot;LO och förbunden, egentligen hela den samlade arbetarrörelsen...</summary>
   <author>
      <name>Josefin</name>
      <uri>http://www.riksdagsvanstern.org/jb</uri>
   </author>
         <category term="Arbetsmarknad" scheme="http://www.sixapart.com/ns/types#category" />
   
   
   <content type="html" xml:lang="se" xml:base="http://josefin.brink.riksdagsvanstern.org/">
      <![CDATA[Kanske har chocken över den av alla helt oväntat hårda domen över hela den svenska kollektivavtalsmodellen nu börjat lägga sig.<a href="http://www.lotidningen.se/?id_site=8&id_item=14303"> I dagens LO-tidningen skriver </a>ordförandena i Byggnads Stockholm, Göteborg och Södra Skåne: "<em>LO och förbunden, egentligen hela den samlade arbetarrörelsen borde kräva ett undantag för den svenska arbetsmarknadsmodellen i förhandlingarna om Lissabonfördraget – EU:s nya grundlag. Att inte ställa detta krav är ett svek mot svenska löntagare. Alternativt måste en folkomröstning komma till stånd</em>."]]>
      <![CDATA[Kanske kan det här utspelet lyfta på locket i frågan. Fram tills nu har <a href="http://www.lotidningen.se/?id_site=8&id_item=13939">Vänsterpartiet </a>tillsammans med ett litet antal EU-kritiska sossar stått tämligen ensamma med att ställa de här kraven. I Sverige, ska väl tilläggas. <a href="http://josefin.brink.riksdagsvanstern.org/2008/02/danska_fack_tar_strid_efter_va.php">I exempelvis Danmark </a>har krav på förändringar på EU-nivå varit en självklar ingrediens av post- Vaxholmsdebatten både inom facket och den politiska vänstern inklusive socialdemokratin.

Det har länge funnits ett tabu att framföra kritik mot EU inom socialdemokratin i Sverige. Inte så konstigt. EU-frågan har rivit upp traumatiska sår i rörelsen. Partiledningen ville gå med i EU men gräsrötterna var skeptiska. 

Med knapp majoritet vanns ändå folkomröstningen 1994, inte minst på grund av löften om att den svenska kollektivavtalsmodellen inte på något sätt skulle hotas av EU:s grundläggande principer om fri rörlighet.

Eu-skepsisen bland gräsrötterna har dock levt kvar. EMU-folkomröstningen 2003 blev ett magnifikt nederlag för den socialdemokratiska partiledningen. Strategin sedan dess har varit att till varje pris undvika offentliga debatter om vad EU-projektet innebär och vart det är på väg. 

Och det har gått ganska bra, eftersom det finns ett blocköverskridande samförstånd om att EU-frågor måste förbehållas den politiska och ekonomiska eliten, eftersom vanligt folk är alldeles för kritiska. Och medierna har varit med på noterna; EU-kritik har marginaliserats och framställts som gränsande till demokratiskt tvivelaktigt. 

Att exempelvis Vänsterpartiets EU-kritik utmålats som ett avgörande hinder för eventuellt regeringssamarbete med (s) är ett tydligt exempel på det. Som om EU-kritiska åsikter inte skulle ha något stöd bland väljarna! I själva verket ligger förmodligen EU-frågan högt på tio-i-topp-listan över orsaker till att sossar lämnat sitt parti och gått med i Vänsterpartiet. 

Och så kommer en dom från EG-domstolen som underkänner de mest grundläggande byggstenarna i den svenska arbetsmarknadsmodellen. Det är klart att det utbryter panik på mer än ett sätt inom socialdemokratin. Dels över själva domen, förstås. Men också inför utsikten att EU-kritikerna i de egna leden nu ska få luft under vingarna.

Därför har strategin från (s)-ledningen, där ju också tunga namn i LO-ledningen ingår, varit att tona ner allvaret i domen, och till varje pris undvika att över huvud taget sätta den i samband med själva EU-projektet. 

Det är förstås minst sagt egendomligt, med tanke på att det är just EU det handlar om. Så att säga. Men det kan också vara farligt. Att undertrycka rationell oro och ilska av taktiska skäl kan straffa sig mycket hårt. Förutom de högst konkreta och förödande effekterna för svenska löntagare, riskerar en sådan strategi också att urholka förtroendet för demokratin, skapa uppgivenhet, soffliggeri. I värsta fall bana väg för högerpopulism.

Jag hoppas att fler fackliga röster nu höjs för att ta striden för löntagarnas rättigheter mot EU:s ensidiga marknadsslickeri. Fackets potential som politisk kraft kan inte överskattas. Det är hög tid att den potentialen blommar ut. Och att den bemöts med respektfull och öppen debatt inom hela arbetarrörelsen - mitt eget parti inkluderat.]]>
   </content>
</entry>

</feed>
