Nu rasslar det loss. Big time. I riksdagsdebatten i januari om konsekvenserna av Lavaldomen stod jag som Vänsterpartist ensam och krävde att Sverige måste få garantier för kollektivavtalsmodellen innan vi godkänner EU:s nya fördrag. Nu börjar fackliga och socialdemokratiska röster ställa krav på samma sak i rasande takt.
Sedan jag skrev om saken senast har det socialdemokratiska partidistriktet i Skåne beslutat att ställa krav för godkännandet av fördraget.
"Vi är positiva till fördraget, men det måste stå fullständigt klart att svenska kollektivavtal ska gälla på svensk mark och att facket ska kunna vidta stridsåtgärder för att hävda dem. Det måste först klaras ut, innan Sverige ratificerar" ,skriver Helene Fritzon, ordförande för socialdemokraterna i Skåne i ett pressutskick.
Det är inte kattskit, precis. Skåne är Socialdemokraternas största partidistrikt med 13 000 medlemmar och kan knappast ignoreras.
LO-distriktet i Stockholm - inte heller någon liten fjutt direkt - antog på sitt representantskapsmöte i går ett uttalande med följande två krav som slutkläm:
"Att rätten att vidta stridsåtgärder för att få kollektivavtal till stånd garanteras.
Att det inte finns några frågetecken kvar kring den svenska modellen när riksdagen godkänner Lissabonfördraget."
Exakt. Det är ju det enda rimliga. Först reder vi ut det här med kollektivavtalen. Sen tar vi ställning till EU-fördraget. I den ordningen. Allt annat är ju politiskt självmord för var och en som vill kalla sig en vän av den svenska modellen.
Och här måste jag rätta mig själv: I mitt senaste inlägg hävdade jag att danskarna inte ska besluta om Lissabon innan deras utredning om konsekvenserna är färdig. Det visar sig att de visst ska ha omröstning om fördraget redan i nästa vecka. Och då är utredningen inte klar. Inget ljus i väster alltså.
Desto mer glädjande att det börjar vankas gryning här hemma. Och lite ironiskt - om än riktigt tråkigt - att Sören Wibe just i det här läger väljer att lämna socialdemokraterna istället för att elda under det gräsrotsuppror som nu sprider sig mot EU-kramandet. Kanske är han trött. Kanske har han andra planer för framtiden. Ingen högoddsare att han står på en valsedel i EU-parlamentsvalet nästa år.