Jag deltog den 24 januari i SVT:s nya debattprogram, där sexköpslagen och synen på sexsäljare debatterades. Debatten hade som utgångspunkt att den huvudsakliga motsättningen i frågan står mellan politiker som vill motverka sexhandeln och mellan sexsäljare som gillar det de sysslar med och som därmed ogillar förbudet mot sexköp.
Dessa personer, som exempelvis Isabella Lund som deltog i programmet, har naturligtvis rätt till sin egen upplevelse och att driva sin linje i frågan. Men de som inte kom till tals i programmet är alla de sexsäljare - jag har själv träffat flera av dem - som faktiskt anser att de far eller farit väldigt illa i prostitutionen. Och som faktiskt anser att samhället bör motverka prostitution.
Den lilla lobby som på senare tid gjort sig alltmer högljudd och som menar att man måste "lyssna på sexsäljarna", har en tendens att exkludera de sexsäljare som inte håller med dem. De ger intryck av att erfarenheter av prostitution som exploatering, sexism och förnedring är påhittade av folk som ingenting begriper. Eller att det i varje fall inte är relevant för debatten att de här erfarenheterna faktiskt finns.
De gör alltså samma misstag som de (med visst fog, tyvärr) menar att beslutsfattarna gjorde när sexköplsagen infördes: man lyssnar inte på dem som inte håller med.
Frågan i vems intresse man talar är ofta relevant att ställa sig själv innan man kliver upp på barrikaderna. Att tala i egen sak är i sig inget suspekt eller konstigt, tvärtom; att ta tillvara och tala för sina egna intressen enskilt eller i grupp är både en självklar rättighet och en förutsättning för en fungerande demokrati.
Jag har inga som helst problem att diskutera sexköplsagen och prostitution i allmänhet med exempelvis Isabella Lund. Hon vill göra det hon gör, och sexköpslagen är dålig för affärerna. Hon har ett tydligt syfte med sin argumentation. Jag lyssnar. Jag väger det mot andra berättelser och erfarenheter. Jag är inte övertygad.
Däremot har jag lite svårt för de tyckare på bloggar och debattfora, som utan djupare kunskap i ämnet plötsligt ser sig som sexsäljarnas riddare och drar ut i strid för - ja, för vadå? Jo, att sexköpare ska avkriminaliseras. Att samhället ska säga; "Vi hade fel. Det är okej att köpa sexuella tjänster. Det är en rättighet som vi var dumma nog att inskränka. Kör igång."
För det är ju sexköpslagens enda förbud; att köpa sex. Säljaren riskerar inget straff. Alls. Bara köparen. Så i vems intresse förs den här upphettade debatten på nätet? Egentligen?
Och nej, jag menar inte att alla dessa tyckare är smygtorskar. Jag menar bara att hela debatten om sexköpslagen har kommit väldigt långt bort från huvudfrågan. Och att det är i ljuset av det den allt yvigare kritiken av lagen ska ses. Så länge fokus i debatten fortfarande låg på mäns rätt att köpa sex för pengar var det ganska glest på den planhalvan.
Kolla gärna på nätverket PRIS (Prostituerades rätt/revansch i samhället) hemsida.
Läs också det debattinlägg jag har på SVT Opinion md anledning av debatten.