...slår Svenskt Näringsliv nästan rekord i crazy argumentation dagens utspel på DN Debatt. Tesen är att anställningstryggheten är en grundläggande orsak till att så få kvinnor startar egna företag.
Så här skriver de: "En förvånansvärt liten andel kvinnor lämnar en anställning för att starta företag. Sannolikheten för att en kvinna utan arbete ska bli företagare är mer än tre gånger högre än för en anställd kvinna. Den trygghet som är förknippad med anställning bromsar snarast kvinnors företagande."
Att fler arbetslösa än anställda startar företag är kanske inte någon kioskvältare i sig. Om man säger så. Men det som är mest fantastiskt är ändå att Svenskt Näringsliv verkar anse att en hög grad av otrygghet på arbetsmarknaden är det som ska driva människor att starta företag.
Det kanske låter löjligt, men jag tycker att det är en aning rimligare att människor startar företag därför att de har en bra affärsidé och verkligen vill driva ett företag.
Länder med väldigt många små företag är ofta länder som präglas av låg generell utbildningsnivå, stora klasskillnader, bristfällig offentlig service och inte sällan av hög arbetslöshet.
Samhällen som har hög generell utbildningsnivå, relativt små klasskillnader, god offentlig service i form av barn- och äldreomsorg, sjukvård osv, låg arbetslöshet och - inte minst viktigt i samamnhanget - hög grad av kvinnligt förvärvsarbetande har också som regel färre små företag. Nöden kräver det inte helt enkelt.
Det är därför ganska svårt att se fler små nystartade företag i sig som ett mål - om man nu händelsevis inte också har som mål att sänka den generella utbildningsnivån, öka klasskillnaderna osv...
Men visst, om Svenskt Näringsliv inte alls tänker sånastygga tankar, utan helt enkelt bara vill gå till botten med det faktum att färre kvinnor än män startar företag, måste man likväl fråga sig hur de resonerat sig fram till att det är just anställningstryggheten som sätter käppar i de kvinnliga entreprenörshjulen.
Anställningstryggheten i Sverige är lagtekniskt sett könsneutral. Kvinnor har ingen särskild anställningstrygghet utan precis samma som män. Dessutom, som en liten kuriosa, är det faktiskt betydligt fler kvinnor än män som har otrygga anställningar, alltså visstidsanställning, vikariat, behovsanställning och så vidare. Särskilt överrepresenterade bland de otryggt anställda är unga, lågutbildade kvinnor - i synnerhet de med utländsk bakgrund.
Så om benägenheten att starta egna företag verkligen var kopplad till just tryggheten i anställningen så borde ju rimligen fler kvinnor än män starta företag. Och mest företagsamma skulle unga tjejer som har max gymnasieutbildning vara. Särskilt de från Afghanistan, Irak och Kurdistan. Typ.
Att det inte ligger till på det sättet ger kanske en antydan om att det är en del andra saker som spelar in. Och visst, en poäng har ju Svenskt Näringsliv, att vi trots allt fortfarande har ett ganska rejält utbud av offentligt finansierade och utförda välfärdstjänster är säkert en sån sak.
Och har man en dogmatisk avsky för solidariska lösningar, och istället vill öppna nya marknader för investerare som ser skattemedel som en trygg källa till framtida vinster på krassliga gamlingar och omsorgskrävande barn, så visst. Men säg då det för guds skull och gråt inte krokodiltårar över att så få kvinnor startar eget. För bövelen. Typ.