"Vi vill öka trafiksäkerheten, så därför sänker vi kravet på bilbesiktning från varje till vart tredje år". Låter det ologiskt? Inte för jämställdhetsminister Nyamko Sabuni, som i Ekot i morse på allvar hävdade att jämställdhetsarbetet nu kommer att ta ett steg framåt, eftersom regeringen sänker kraven på arbetsgivarna att göra jämställdhetsplaner, lönekartläggning och handlingsplan för jämställda löner.
Glappet mellan regeringens retorik och faktiska politik blir allt mer pinsamt tydlig för varje dag som går. Under den storslaget intetsägande rubriken "Den som diskriminerar kommer att bötfällas" (vilket ju givetvis sker redan idag, i enlighet med gällande lagstiftning), presenterade Sabuni regeringens förslag till ny diskrimineringslagstiftning på DN debatt i måndags.
Regeringen vill försöka ge sken av att man nu tar krafftag mot de omfattande strukturella problemen med diskriminering genom att föreslå högre bötesbelopp, sammanslagen lagstiftning och sammanslagning av diskrimineringsombudsmännen till en enda myndighet. Man föreslår också, i enlighet med EU-direktiv som vi helt enkelt inte kan låta bli att införliva, att könsidentitet och ålder också blir diskrimineringsgrunder i lagens mening.
Det är på det hela taget okontroversiella förslag, som varit kända länge som regeringens ståndpunkt och som också den mångåriga parlamentariska Diskrimineringskommittén föreslår i sitt slutbetänkande. Men i den över 700 sidor tjocka lunta där förslagen presenteras döljer sig alltså i själva verket också förslag på en urholkning av Jämställdhetslagen. Dessutom struntar regeringen i flera förslag till skärpningar av lagen som kommittén föreslår utan att egentligen ha några argument för det.
Försämringarna på jämställdhetsområdet i regeringens förslag:
Jämställdhetsplaner
Idag ska jämställdhetsplaner upprättas varje år. Syftet med det är, förstås, att arbetsgivaren och de anställda ska kunna ställa upp konkreta och mätbara mål för det lokala jämställdhetsarbetet, som sedan följs upp år för år.
Regeringen förrslår att jämställdhetsplaner bara ska upprättas vart tredje år.
Lönekartläggning
Kartläggning av löner för att upptäcka osakliga löneskillnader som beror på kön ska idag ske varje år.
Regeringen föreslår att lönekartläggning bara ska göras var tredje år.
Handlingsplan för jämställda löner
Ska idag upprättas varje år i samband med lönekartläggningen.
Regeringen vill att detta bara ska göras var tredje år.
Undantag:
Idag görs undantag från kravet på jämställdhetsplaner för arbetsgivare med färre än tio anställda.
Regeringen föreslår att undantaget ska gälla för företag med färre än 25 anställda.
Det betyder att ca 1,1 miljoner anställda i framtiden i praktiken inte kommer att omfattas av Jämställdhetslagens krav. Det är ungefär en fjärdedel av alla anställda.
Att hävda att de här förslagen är något annat än en försämring av det aktiva jämställdhetsarbetet ute på arbetsplatserna är förstås befängt. Händelsevis tillgodoser de här kraven de önskemål som Svenskt Näringsliv och dess medlemsföretag framför i sina remissvar till Diskrimineringskommittén.
Sabuni säger också i Eko-intervjun idag att "Det här är ett sätt att underlätta för företagaren".
Samma intressesfär har haft ministerns öra när det gäller ett antal förslag till lagskärpningar som Diskrimineringskommittén la fram, exempelvis om utökat skydd för arbetssökande, praktikanter och inhyrd personal och hårdare krav på arbetsigvare att underlätta för anställda att kombinera arbetsliv och föräldraskap.
Regeringens förslag är, som sagt, en lunta på över 700 sidor. Mer konstigheter kan säkert dölja sig i materialet. Men redan nu står en sak mycket klar: Regeringen är helt ointresserad av att förändra de strukturer och maktförhållanden som upprätthåller och återskapar diskriminering och ojämlikhet i arbetslivet. Istället betonar man individens möjlighet att i efterhand, när kränkningen redan har skett, gå till domstol och få ett skadestånd.
Och missförstå mig inte; det är helt rimligt att möjligheten att få upprättelse i domstol för den enskilde finns. Men ett jämställt och jämlikt samhälle kan aldrig skapas i rättssalar. Det kräver en systematisk och målmedveten omstrukturering av hela samhället, och det kommer att kosta för dem som tjänar på orättvisorna. Betydlig mer än ett eller annat skadestånd. Därför kan Svenskt Näringsliv gotta sig åt regeringens lugnande besked. Men underbetalda kvinnor, överkvalificerade iranier, utfrysta bögar och omplacerade småbarnsföräldrar har all anledning att vara förbannade.
