Borgarnas familjepolitik, det vill säga de villkor som erbjuds människor som skaffar barn, är ett sorgligt kapitel. En olycksalig kombination av nyliberala idéer om sänkta ersättningsnivåer och reaktionär kristdemokratisk kärnfamiljsfundamentalism presenteras som "satsningar" med hjälp av nyspråk och falsk matematik.
Liselotte Olsson (v) avslöjar både den tomma retoriken och den fullständiga ekonomiska bilden i en debattartikel i GP idag.
Det man erbjuder som en "bonus" till män för att masa sig hem och ta hand om sina barn har man alltså tagit hem genom att spara på ersättningsnivån i föräldraförsäkringen för samtliga - inklusive ensamstående mammor, vilka som bekant, tillhör de med allra sämst ekonomi i hela samhället.
Och så vårdnadsbidraget på det, som kommer att finansieras över den kommunala barnomsorgsbudgeten. Borgerliga kommuner har nämligen fått upp ögonen för hur mycket de kan spara på att slänga till kvinnor en liten slant istället för att erbjuda pedagogisk verksamhet i förskolan. I fullmäktige i Borås nyligen angavs utsikterna till besparibngar på barnomsorgen som ett av huvudskälen till att införa vårdnadsbidraget.
Och en nedmontering av förskolan drabbar ju också ensamstående föräldrar särskilt hårt, eftersom ingen kan leva på de löjliga 3 000 kronorna i månaden som det nya bidraget ger.
Det ska kosta på att inte vara kärnfamilj.
Jag har tidigare skrivit om vårdnadsbidraget och regeringens allmänt kvinnofientliga politik här och här.