Det finns ingen anledning att triumfera eller ägna sig åt spotsk efterklokhet efter Vaxholmsdomen. Ja, vi som var emot EU varnade för det här, och har fått ta mycket skit för det genom åren. Men nu är det inte läge att jiddra. Nu är det läge att ta konsekvenserna av det som faktiskt hänt.
Löntagarnas rätt att ta till konflikt för sina rättigheter stod mot företagens rätt att fritt röra sig över gränserna utan att stöta på ”konkurrenshinder”. Löntagarna förlorade och företagen vann. Om detta råder inga tvivel.
”Om man ska vara ärlig så inskränks ju konflikträtten när det gäller utstationerad personal”, sa exempelvis Sven-Otto Littorin vid sin pressträff om domen. Ja, ärlig ska man ju vara, och i ärlighetens namn går det inte att dra någon annan slutsats än att de försäkringar om att den svenska kollektivavtalsmodellen inte skulle hotas eller ens rubbas på grund av EU-medlemskapet har visat sig vara falska.
Fackens rätt att vidta stridsåtgärder för att ta tillvara löntagarnas intressen skulle inte kunna trollas bort av jurister i Bryssel lovade EU-anhängarna inför folkomröstningen 1994. Det var dealen när socialdemokraterna och LO gick in och kampanjade för ett ja.
När så Vaxholmskonflikten blev rättssak ställdes den här för arbetarrörelsen grundläggande frågan på sin spets. Såväl LO:s vice ordförande Erland Olausson som ledande socialdemokrater med dåvarande arbetsmarknadsminister Hans Karlsson i spetsen menade att om Byggnads förlorar i Vaxholmsmålet måste hela EU-medlemskapet omprövas.
Nu är det dags för det.
Det kan efter dagens dom inte förnekas att det är relevant att kritisera hela idén med EU från vänster. Jag hoppas att LO-ledningen inser det och öppnar för den omprövning man utlovat. Tar man inte chansen nu att släppa fram den EU-kritik som finns bland de egna gräsrötterna riskerar man inte bara att göra hela den egna organsiationen irrelevant för löntagarna.
Man riskerar också att bädda för total politisk uppgivenhet och rimligen även för framgångar för Sverigedemokraterna i såväl EU-parlamentsvalet som i riksdagsvalet 2010. Så för demokratins skull i mer än en bemärklelse, det är hög tid för omprövning - nu!