Intressant resultat av en undersökning av riksdagsledamöternas förtroende för mediernas "objektivitet" i Dagens Media. Moderater tycker i högre grad än andra att medierna är objektiva i sin rapportering om politik. Vänsterpartisterna och Kristdemokraterna tycker i minst grad att de är det.
Det finns förstås flera sätt att tolka det resultatet. Ett är ju att de som tycker sig bli väl behandlade och har medvind i rapporteringen är mer positivt inställda till mediernas bild av politiken.
Objektivitet är ju ett väldigt positivt laddat ord i mediesammanhang och upplever man att ens politiska motståndare blir kritiserade sönder och samman, vantolkade, felciterade och demoniserade medan man själv kommer ut med precis det budskap man själv vill ha ut, så kanske man helt enkelt anser att det är ett tecken på objektivitet hos granskaren.
Medan den som ser saken från andra hållet rimligen har lite svårare att se något objektivt i rapporteringen. Så att säga.
Men egentligen är det ganska beklämmande att frågan om "objektivitet" ens ställs, att det ens förutsätts att det är något som finns när det gäller rapportering om politik och samhällsfrågor. Journalistisk hederlighet, att hålla sig till fakta, spela med öppna kort och ge människor en chans att framföra sina argument och svara på frågor under värdiga former, är något man definitivt kan begära av seriösa journalister. Liksom att redaktionerna har ett ansvar att ge en allsidig belysning av komplicerade samhällsfrågor.
Men idén att det finns en "objektiv" bild av verkligheten och att journalister till skillnad från alla andra människor, skulla kunna ställa sig vid sidan av sin egen sociala, ekonomiska, psykologiska och kulturella identitet är ärligt talat helt befängd. Liksom idén att redaktörer som sitter och gör nyhetsvärderingar inte ägnar sig åt subjektiv bedömning av vad som är en nyhet och inte och vad som är den relevanta vinkeln på en nyhet.
Betydligt mer relevant än att älta objektivitetsfrågan och gnälla över "vinklad" rapportering är därför att diskutera det som är det verkligt stora problemet i det svenska medielandskapet: att allt färre ägare, med samma (liberala) agenda äger en allt större andel av massmedierna. Och att vi som medborgare därmed får en allt mer likriktad och enkelspårig beskrivning av verkligheten.
Det är inte "objektivitet" som är den stora bristvaran i medielandskapet. Det är mångfald.