Nu larmar Hyresgästföreningen om en akut och pinsamt osynliggjord samhällsfråga: vi kommer att få en rejäl bostadskris väldigt snart, och det är de unga som kommer att drabbas värst. Själva idén att bostad är en social rättighet som varje medborgare har rätt att kräva (som exempelvis slås fast i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna), har förtvinat i den politiska debatten, och nu håller skiten på att träffa fläkten.
"Marknaden" kommer inte att bygga bra och billiga hyreslägenheter som unga människor och låginkomsttagare har råd att bo i. Det har "marknaden" aldrig gjort. Därför har det under en lång rad av år betraktats som en politisk angelägenhet att ta ansvar för att sådana bostäder byggs.
Vi har haft offentliga subventioner - det vill säga vi har gjort gemensamma, solidariska investeringar - av bostadsbyggande. För att alla ska ha rätt till en värdig bostad. En ganska rimlig målsättning med bostadspolitiken, skulle nog de flesta hålla med om.
Men sen några år präglade av liberal hjärntvätt anses det omodernt och sunkigt att ta några som helst andra hänsyn än det privata företagandets. Och att göra gemensamma investeringar likställs ofta och gärna med planekonomi och till och med stalinism av pigga debattörer på högerkanten.
Så nu har vi inte längre några förmånliga villkor för att bygga hyresbostäder. Och istället för att satsa gemensamam resurser på att rusta upp och renovera de fastigheter vi äger i de allmännyttiga bolagen reas de nu ut till hyresgästerna med den käcka uppmaningen att "ta makten" över sitt eget boende och bekosta upprustningen själva - det vill säga genom att ta banklån och sätta oss i skuld i evinnerlig tid.
Det är vansinne, komplett vansinne. Och faktum är att Vänsterpartiet är det enda parti som i dagsläget har en seriös och genomtänkt plan för hur vi ska kunna lösa bristen på hyreslägenheter som folk har råd att bo i. Finns i vår budget - beräknat och klart. Beskrivs i generella termer här.