På moderaternas stämma nästa vecka väntas det bli het debatt om könsneutrala äktenskap. Många etablerade moderater på höga positioner delar Kristdemokraternas, Sverigedemokraternas och ett antal regiliösa fundamentalisters åsikt att äktenskapet bara är till för kvinna och man. Det ska bli intressant att höra hur debatten går när högdjur som Jonny Magnusson, Hans Wallmark och Anna Maria Corazza Bildt ska argumentera för sin sak. Vad kommer de att säga? Och vilken grad av moralism, förakt för mänskliga rättigheter och selektiv respekt för demokratiska principer kommer det att blottlägga inom det ledande regeringspartiet?
För några vidare goda argument för att bibehålla en diskriminerande äktenskapslagstiftning finns inte. Däremot många riktigt dåliga och direkt obehagliga.
Som riksdagsledamot får man förstås en mängd brev, telefonsamtal och e-postmeddelanden från organisationer och enskilda som vill påverka en. På senare tid har frågan om könsneutrala äktenskap triggat en kategori personer och grupperingar som jag sällan har kontakt med i min vardag. Av lätt insedda skäl. Till exempel har jag och andra ledamöter bara den senaste veckan fått veta saker som att:
"Det är således fullkomligt oacceptabelt och absurt för en lagstiftande församling att förkasta logik och sanning och att på lögner symboliskt likställa det som inte gynnar samhället (homokonstellationer) med det som gynnar samhället (äktenskapet mellan en man och en kvinna) och som samhällets funktion, stabilitet och överlevnad hänger på."
Och fått uppmaningen:
"Försök inte kringgå vad naturen lagt ned i oss, bara för att det finns en lobbistikt (sic) stark grupp, dock till sitt antal mycket ringa."
Vidare pågår kampanjen mot samkönade äktenskap för fullt i den ledande kristna tidningen Dagen. Chefredaktören Elisabeth Sandlund skriver på sin blogg: "Nu är ju inte äktenskapsfrågan en rättvisefråga utan en fråga om vad som är rätt eller fel. Det är något helt annat."
Och det ekumeniska uppropet Bevara äktenskapet där företrädare för såväl olika kristna samfund som judiska och muslimska dito och enskilda personer som Jan Myrdal och Paolo Roberto går till storms mot homoäktenskap har nu trappat upp volymen med en tunnelbanekampanj i Stockholm.
Under själva huvudparollen "Bevara äktenskapet" har affischerna en bild på ett hjärta och texten "Mamma pappa barn" i ett typsnitt som ska föreställa barnskrift. Förutom att vara allmänt kletig med sitt förmenta barnperspektiv är kampanjen också direkt stigmatiserande inte bara för familjer med samkönade föräldrar utan också styvfamiljer, fosterbarn, adopterade och ensamföräldrar och deras barn.
Det handlar naturligtvis om mycket mer än homosexuellas rättigheter för kampanjmakarna, nämligen om att till varje pris banka in i människors medvetanden att den heterosexuella kärnfamiljen är den enda värdiga samlevnadsformen. Att den som far illa i sitt hem ska bita ihop och stå ut. Att barns rättigheter är underordnade "familjens" status som samhällets minsta byggsten. I praktiken att pappa vet bäst och mor är rar.
Kampen mot samkönade äktenskap är en strategisk kamp för konservativa, moralistiska och sexualfientliga krafter inom religiösa samfund och i politiska grupperingar som också har abortmotstånd och allmän antifeminism på agendan. Därför bär frågan om samkönade äktenskap som i sig är ganska liten - en juridisk förändring som slår samman de två reglerade samlevnadsformer vi redan har idag till ett enda - inom sig också den mycket större frågan om vilket slags samhälle vi vill leva i.
Ska individen vara samhällets minsta byggsten eller ska "familjen" vara det? Ska kvinnors rätt att bestämma över sin egen kropp respekteras eller bör samhället alternativt enskilda män ges rätten att överpröva en kvinnas beslut att avsluta en graviditet? Ska barns rätt till trygghet, gemenskap och omvårdnad sättas i första rummet eller ska religiösa, patriarkala föreställningar om den biologiska familjens absoluta överlägsenhet få stå i vägen för barnens bästa?
Frågan om samkönade pars rätt att få gifta sig och få en juridisk status som makar ingår i ett större sammanhang och kan inte ses som en minoritetsfråga, som motståndarna ofta hävdar. Själva rättighetsperspektivet, att en minoritet ska garanteras samma rättigheter som majoriteten, är visserligen fullt tillräckligt för att motivera en samkönad äktenskapslagstiftning. Men det är politiskt viktigt att inte tappa den större bilden - betydligt fler än landets alla icke-heterosexuella har intresse av att bemöta den konservativa, fundamentalistiska mobilisering vi nu ser.
Uppdatering; såg just den här skakande nyheten. Harry Potter har redan orsakat moralpanik i mer obalanserade kristna kretsar genom sitt utövande av magi och annat okristligt. Nu finns alltså ytterligare skäl att hålla barnen borta från trollpojken och hans anhang. Vem vet vad som kommer härnäst; har professor McGonagall gjort abort? Är Harrys kompis Weasly avlad utanför äktenskapet? Och de där kvastarna de åker omkring på...hur känns det egentligen?