Sacos:s ordförande Anna Ekström intervjuas idag i Svenska Dagbladet. Hon sällar sig i intervjun till den hittills tämligen mans- och arbetsgivardominerade skara som är missnöjd med LO:s satsning på kvinnors löner i avtalsrörelsen. Det är minst sagt beklämmande läsning.
Ekström säger i intervjun: "Jag missunnar absolut inte LO-kvinnorna bättre betalt. Mitt bekymmer är om deras löneökningar ska betalas genom att de Saco-anslutna kvinnorna i kommuner och landsting får avstå från sina minst lika berättigade lönekrav /.../ Ökade lönekostnader för en grupp minskar utrymmet för andra"
Och vem har sagt att det är så det ska gå till: att de lägst avlönade kvinnorna ska ställas mot de visserligen ofta underbetalda, men dock betydligt mer högavlönade kvinnorna? Ja, det är ju faktiskt Anna Ekström själv som menar att det är så det måste gå till, att det är så det hänger ihop.
Och vad hon därmed också säger är att det är rimligt att kommunals erkänt underbetalda kvinnor (och män - löneökningarna i "kvinnopotten" går till kvinnodominerade yrkesgrupper, inte bara till kvinnor) ska avstå från löneökningar för att lämna utrymme åt betydligt mer högavlönade kvinnor i Saco.
Är det inte betydligt rimligare att tänka sig att Sacos underbetalda kvinnor (för många av dem är också - i jämförelse med sina manliga kollegor - underbetalda) får ökat löneutrymme på bekostnad av de som faktiskt är högavlönade? De finns ju också. Så att säga. Och de finns företrädesvis i Sacos medlemsförbund. Och det är -vilket Ekström själv påpekar i intervjun - inom Saco som problemen med könsrelaterad lönediskriminering är allra störst.
Men några fackliga prioriteringar för att bekämpa lönediskrimineringen vill inte Saco göra. Istället vidhåller man sifferlösa avtal och individuell lönesättning vilket Ekström menar gynnar kvinnor mer än män. Vilket alltså inte är sant, om man får tro statistiken och det Ekström själv hävdar ett par meningar tidigare i samma artikel.
Det är naturligtvis upp till Saco och i sista ändan varje medlemsförbund att själva besluta hur man vill bedriva sin lönerörelse, och vilken typ av kollektivavtal man vill teckna. Men när ordföranden för en facklig centralorganisation som valt bort möjligheten till solidarisk fördelning bland sina egna medlemmar vänder sig emot en annan facklig centralorganisations val att göra en sådan solidarisk fördelning, då luktar det illa.
Sanningen är att den stora förändringen när det gäller löneutveckling de senaste tio åren är att tjänstemännen dragit ifrån arbetarna rejält: Lönegapet mellan arbetare och tjänstemän har på tio år växt med 3 500 kronor i månaden. Vilket betyder att en tjänsteman idag i snitt tjänar
8 600 kronor mer än en arbetare. I månaden.
Löneskillnaderna mellan kvinnor och män har däremot knappt förändrats över huvud taget. Kvinnorna har bara knappat in en halv procent på männen under samma tioårsperiod.
Det är ganska svårt att se Kommunal, Handels och Hotell- och restaurangfacket som de som borde stå tillbaka. Om man säger.