Det är ju typiskt - när man har lyckats med något och till och med får vara med i DN på bild och allt, så kallas hela grejen för en flopp. Och du som just nu läser detta är en loser som har gått på en misslyckad ploj. Bloggar har inte vänt upp och ned på världsordningen, alltså är de meningslösa, säger medieforskaren.
Jag har lite svårt att köpa den logiken. Som Ali Esbati påpekar i artikeln och utvecklar på sin (just det) blogg, så måste man ju vara mer än lovligt naiv om man föreställt sig att bloggen som medium skulle ersätta andra mer etablerade och allmänt spridda medier.
Eller för den delen att ett antal vänsterbloggare på något sätt skulle kunna ta upp kampen med den pansarkryssare av liberal åsiktsproduktion som dominerar det svenska mediehavet. Men att skicka ut en och annan flaskpost med kritiska eller hoppfulla budskap är för den skull inte meningslöst.
Visst vore det bättre för demokratin och roligare för alla om vi hade en mer varierad, visionär och livskraftig samhällsdebatt i dagspress, teve och radio. Men som medieklimatet ser ut idag är ju bloggar, vid sidan av en tapper skara utfattiga små tidningar och tidskrifter, de enda fora som finns för att ta del av tankar som vågar sig en liten bit utanför ramarna. Bättre än ingenting. Det är ju ändå någonting.