Ali Esbati gör en hysteriskt rolig kommentar till debaclet efter Mona Sahlins användande av ett väldigt väl etablerat metaforiskt uttryck. Man måste ju fråga sig om det i längden är en bra PR-stragtegi att framställa sig själv som totalt oförmögen att förstå bildspåk och metaforer?
Men med tanke på vilka dyra och smarta PR-byråer borgerligheten anlitar, så kanske de har rätt. Kanske något att fundera på inför kommande debatter - jag menar, dokument från regeringen är ju nedlusade med ord som ger utrymme för mer eller mindre konkreta tolkningar.
Exempelvis kommer jag vid första lämpliga tillfälle ta upp frågan om "arbetslinjen" - exakt var går den? Ska man stå bakom eller framför linjen i fråga? Vore det inte mer effektivt med ett stängsel eller kanske en mur?
Sen har vi ju de "hushållsnära" tjänsterna - hur nära hushållet ska de utföras för att räknas som just hushållsnära? Snackar vi en kilometer, hundra eller kanske så lite som tio meter? Och när de utförs i själva hushållet - vad är de då? Inomhushålleliga?
Lika oklart är det med "utgiftstaket" - Ska det för det första uttolkas som "utgifts-taket" eller "utgift-staket"? Det är ju en jäkla skillnad på staket och tak - försök hålla dig torr och varm med några vitmålade slanor över huvudet. Och hur trevligt ser det ut med skifferplattor eller tegelpannor i drivor runt trädgården? Och vad betyder det i slutändan för den genomsnittlige medborgaren om statens utgifter regleras av ett tak eller ett staket? Där finns mycket att utreda och debattera.
Och så morötterna förstås, som arbetsmarknadsministern vill dela ut till varenda arbetsgivare. Känner han inte till att det finns massor av människor som är allergiska mot karoten? Och alla kanske faktiskt inte gillar morötter. Det är ju ren diskriminering. Man borde i alla fall kunna få välja mellan morot och ett par tre andra grönsaker och kanske en frukt. Jävla planhushållning egentligen det där.