Robert Aschberg har gett ut en bok med 101 sätt att snoppa av telefonförsäljare. I en intervju i tidningen Metro idag beskriver han sin irritation över alla som ringer och vill kränga "el, kabelteve och fan och hans moster". Så nu ska han lära hela svenska folket att vara dryga och otrevliga mot de som ringer. En mer osmaklig bok kan man väl knappast tänka sig.
Visst kan man bli galen på den så kallade valfriheten. Gud vet hur många timmar människor använder per år för att försöka få en överblick över vilka pensionsfonder, elbolag, telefonbolag, internetleverantörer osv osv som är de mest förmånliga. För att inte tala om alla pengar som försvinner från folks surt förvärvade slantar därför att de till slut ändå valt "fel" och upptäcker att djävulen bor i det finstilta och att det inte går att byta förrän de tre åren av looserabonnemang gått ut.
Och att detta geschäft sköts via telefonförsäljning är förstås enormt provocerande och irriterande. Det är verkligen ingen höjdare att bli störd i sitt hem med pigga erbjudanden om än det ena än det andra som man ändå inte fattar vad det handlar om. Klart man blir sur.
Men för helvete, Robban, det är ju inte telefonförsäljarnas fel!!
De oönskade telefonsamtalen är inkarnationen av den valfrihet, den mångfald av utförare, det marknadens förnuft som politiker över nästan hela det politiska fältet omfamnat i ett par decennier, och som nu trappas upp ytterligare av den sittande regeringen. Valfriheten och mångfalden ska öka ännu mer, och den privata tjänstesektorn är framtidens arbetsmarknad. Och voilá!
Telefonförsäljaren, personen som retar gallfeber på Robert Aschberg, är ingen ligist som sitter och ringer runt på rent jävelskap. Det är en anställd, en arbetare i det nya valfrihets- och tjänstesamhället. Vars utomordentligt otacksamma och dåligt betalda arbetsuppgift det är att dag ut och dag in förmedla valfrihetens och mångfaldens glada budskap till medborgare som i bästa fall är ointresserade. I värsta fall är de Robert Aschberg. Eller har läst hans bok.
Som en liten teaser tipsar Robban om en lämplig avsnoppning i Metro-intervjun:
”Ja, jag har hört vad du säger, men ärligt talat har jag litet svårt att koncentrera mig på ditt budskap för din röst gör mig så kåt. I vilken stad jobbar du, sa du?”
Men gud så kul. Sexuella trakasserier. Att slänga i örat på en 23-åring med timanställning och provisionslön. Det känns verkligen fräscht! Skjut på budbäraren, det är ju så mycket enklare än att ge sig till att ifrågasätta själva systemet och ge sig på dem som verkligen har makt att förändra det.
Hur fan tänker karl´n?