Regeringen har sedan den tillträdde mycket medvetet monterat ner arbetsmiljöarbetet. Regeringen har lagt ner Arbetslivsinstitutet som bedrivit internationellt erkänd forskning om villkoren i arbetslivet. Forskningsresultaten har bidragit med viktiga kunskaper om framför allt arbetsmiljöfrågor. Regeringen har bantat Arbetsmiljöverket med en tredjedel, vilket kommer att leda till färre inspektioner på arbetsplatserna. Regeringen har också slopat statsbidragen till utbildning av regionala skyddsombud. Det är rejäla besparingar det handlar om. Och stora avbräck i det livsviktiga arbetsmiljöarbetet. Men det finns ingen anledning till oro. Regeringen vill nu ersätta dessa förluster med - smileys.
Om det hade varit ett skämt hade det varit ganska roligt, och lätt att spinna vidare på: Regeringen drar in anslagen till sexualbrottsutredningar och delar istället ut rockknappar i form av leende penisar till alla män som inte våldtagit någon, trafikkontrollerna dras in och istället får alla bilister som inte bryter mot hastighetsgränserna en skrattande ratt att sätta på bakrutan, diskrimineringsombudsmännen läggs ner och istället får arbetsgivare som inte bryter mot diskrimineringsförbuden dekaler med glada kvinnor/bögar/blattar/rullstolar att skylta med.
Men det är nog dessvärre inget skämt. Vid sidan av möjligheten att dela ut smileys till företag med god arbetsmiljö överväger regeringen alltså att också ge "ekonomisk stimulans" till företag som har god arbetsmiljö. Det är bättre än att bara jaga syndarna, menar Sven-Otto Littorin. Varför det, måste man ju fråga.
Arbetsmiljölagen är inte en frivillig gimmick som man kan välja att ha som affärskoncept eller inte beroende på vilken profil man vill ha på sitt företag. Det är en tvingande lagstiftning som kommit till i syfte att A) skydda de anställda och B) spara pengar - arbetsskador, arbetsrelaterad ohälsa och dödsfall i arbetet kostar samhället enorma summor pengar varje år.
Arbetsmiljöverkets uppdrag som tillsynsmyndighet är att se till att arbetsgivarna följer lagen och sätta press på de som inte gör det att åtgärda brister och fel. Arbetslivsinstitutets uppdrag var att bland annat forska om de faktorer i arbetslivet som påverkar både fysisk och psykisk ohälsa och risker för skador och dödsfall. Skyddsombudens uppgift är att tillvarata de anställdas rätt till god arbetsmiljö enligt lag och avtal på lokal och regional nivå.
På all denna verksamhet har regeringen sparat in många sköna miljarder. Som man nu alltså överväger att istället ge direkt till företagen (Hur stora summor det blir återstår ju att se, förstås) som belöning för att de inte bryter mot lagen. Hur barockt kan det bli?
Bara för att ingen ska tro att arbetsmiljöproblem inte är någon stor fråga bifogar jag lite torra fakta:
- För år 2006 har det till och med första kvartalet 2007 rapporterats och registrerats 109 000 arbetsskador och merparten av dessa är arbetsolyckor.
- 32 000 arbetsolyckor som medförde frånvaro från arbetet och 50 000 som inte ledde till sjukfrånvaro har hittills anmälts.
- Till detta kommer 12 000 olyckor på väg till eller från arbetet.
- Förutom arbetsolycksfallen har det anmälts knappt 15 000 arbetssjukdomar.
Stress och bristande kontroll över arbetssituationen har ökat trendmässigt på hela arbetsmarknaden det senaste decenniet. Värst drabbade är kvinnor i LO-yrken.
- Fyra av tio LO-kvinnor i åldern 18-24 år kan inte gå ifrån arbetet ens i fem minuter för att tex gå på toaletten, för åldersgruppen 25-29 år kan tre av tio inte ta en femminutare.
- Mellan 60 och 70 procent av LO-kvinnorna uppger att de inte kan bestämma över arbetstakten.
- Nära 40 procent i samma grupp uppger att de har hög anspänning i arbetet.
Och som av en händelse är det just bland kvinnor i LO-yrken som långvariga sjukksrivningar på grund av stress, värk och utmattning är allra vanligast.
Dödsfall och svåra olyckor är däremot betydligt vanligare bland manliga arbetare. Under förra året dog 70 människor av olyckor på sina arbetsplatser, 68 av dem var män, två var kvinnor.