Högerns demokratiförakt tar sig allt mer häpnadsväckande uttryck. En från vanliga människor fullkomligt distanserad och av sin egen blomstrande livssituation förblindad elit håller faktiskt på att helt tappa koncepten. Ett aktuellt exempel är tankarna på att bemöta Sverigedemokraternas framgångar med administrativa metoder istället för med argument och helt vanlig politik.
"Extraval i kommunerna kan stoppa Sverigedemokraterna” basunerade Dagens Nyheters debattsida ut i fredags. Att blockera ut SD är inte den enda poängen i artikeln, som är författad av de borgerliga partisekreterarna, men att just den funktionen av kommunala nyval faktiskt nämns – och att DN gör det till huvudpoängen – är ett tydligt exempel på den kollaps i demokratifrågor som idag företräds av politisk och medial höger.
Såhär: Om man har ett demokratiskt parlamentariskt system, allmän och lika rösträtt och organisationsfrihet i ett land så innebär det att människor är fria att välja vilka politiska representanter de vill. Även fullkomliga galningar, Kalle Anka, Hugo Chávez, Hamas eller tja, Sverigedemokrater till exempel.
När dessa val är gjorda förväntar sig sedan folk att deras representanter också ska finnas i de politiska församlingarna om de fått tillräckligt många röster. Därefter är det upp till de valda att utifrån givna förutsättningar bilda majoriteter så att det går att fatta beslut. Det kan vara hur trixigt som helst – särskilt i kommunfullmäktige där många små partier kan finnas representerade och det inte finns några tydliga och klara majoriteter. Men det är de valdas förbannade uppgift att lösa den uppgiften. Och man får faktiskt lov att välja vilka samarbetspartners man vill. Man får också lov att välja bort vilka samarbetspartners man vill.
Om de som röstade tycker att resultatet suger står det dem fritt att kritisera det, och mobilisera för andra partier och en annan politik till nästa val. Det är inte ett perfekt system, men det funkar rätt hyfsat. Om det respekteras.
Så är ju långt ifrån alltid fallet. Historien är full av kupper som triggats av det förhållandet att en – ofta USA-understödd - elit ansett att det dumma folket röstat fel. Eftersom det är en aning pinsamt att helt öppet tillstå att demokrati bara ska gälla om folket röstar så som högern/marknaden/USA/EU vill, skrivs ju gärna demokratisabotage om till räddningsaktioner för just demokratin i mer abstrakt mening. Syftet är alltså inte att störta folkvalda regeringar eller presidenter, utan att rädda demokratin från det dumma, dumma folket som tackar för att de får vara med och bestämma genom att bestämma helt jävla fel.
Låt venezolanerna rösta och de väljer – gång på gång - en tjock liten socialist som vill lära fattigt folk att läsa och låta invånarna behålla frukten av sina naturtillgångar på bekostnad av de stackars utländska oljebolagen. Skandal! Hitta på och ljug för allt vad tygen håller så folk begriper att de ingenting begriper!
Ge palestinierna rösträtt och de väljer ett gäng terrorskägg som vägrar erkänna Israels rätt att ockupera landet de lever i. Oerhört! Isolera dem och gör det fullkomligt omöjligt för dem att fullgöra sitt uppdrag! Dra in biståndet och låt folket svälta som straff för fräckheten att rösta fel!
Och de bortskämda svenskarna sen! Låt dem få säga sitt om valutaunionen EMU, och de välfärdskramande snustomtarna röstar nej. Idiotförklara dem, låt det gå ett par år och – föreslå en ny omröstning. (Under förutsättning att opinionen svängt, för just nu verkar det som om dumskallarna inte riktigt är med på tåget, som den folkpartistiska Europaministern antydde då hon presenterade förslaget.)
Och så Sverigedemokraterna då. De finns. Och folk röstar på dem. Jag önskar verkligen att det inte var så. Men så är det, och så måste det få vara om vi ska ha demokrati i det här landet. Att politiskt bekämpa Sverigedemokraterna är nämligen också helt tillåtet. Det står var och en fritt att kritisera deras politik, fördöma deras främlingsfientlighet och att till exempel vägra samarbeta med dem i parlamentariska församlingar. Jag behöver kanske inte säga att jag, som vänsterpartist, tycker att det är riktigt och viktigt att göra allt detta.
Men till skillnad från de förmenta demokratiriddarna på högerkanten anser jag att de val medborgarna gör ska respekteras. Vad vi än tycker om dem. Det betyder att varken militärkupper, bojkotter, lögnkampanjer eller administrativ manipulation ska användas för att köra över demokratin.
Däremot är det hög tid för hela det politiska etablissemanget och för den delen, de etablerade folkrörelserna att vända blicken inåt och fråga sig varför Sverigedemokraterna skördar så stora framgångar just nu. För om det inte är något som är fel i samhället (och då menar jag inte att vi tagit emot för många flyktingar), på den politiska debatten, i de politiska partiernas förmåga att presentera alternativ – ja, då återstår ju slutsatsen att folk är dumma i huvudet. Vi som inte tror på den förklaringen har en skyldighet att söka mer rimliga förklaringar – och motstrategier.
En bra början är att läsa den utomordentliga boken ”FRP-koden” av norske författaren och journalisten Magnus E Marsdal. Han har gått på djupet med Fremskrittpartiets framgångar i Norge och försöker bena ut hur sambanden ser ut mellan en folkföraktande elit, en högervriden socialdemokrati och en idealistisk vänster å ena sidan och framgångarna för ett i grunden djupt arbetarklassfientligt populistparti som FRP å den andra. Skrämmande och högst relevanta analyser som i många stycken går att överföra till Sverige (Finns ännu inte på svenska, men det går rätt bra att läsa på norska faktiskt!)
Som ett ytterligare exempel på högereliten goes bananas länkar jag här till Göran Skyttes ledarkrönika i Svenska Dagbladet i lördags. Många bloggare har kommenterat texten förtjänstfullt. Jag vill bara bidra till att den faktiskt sprids och läses i original. Det är faktiskt väldigt lärorikt.