Ja, jag vet, det har blivit en kliché att använda den där gamla 70-talsmålningen när man pratar skolpolitik. Men ändå. Det har faktiskt aldrig varit lika aktuellt. Det är på riktigt nu.
Kan någon egentligen tro att detta kommer att innebära någonting positivt? Förutom för de rektorer som nu alltså får en unik möjlighet att bli mångmiljonärer. (Bye, bye manchestertomte, hello power suite!)
Jag tänker till exempel på skolbarnen. Lite kinkigt kanske, men ändå. De har ju i viss mån med skolan att göra. Vad blir bättre i deras vardag om rektorn är en vinsträknande entreprenör istället för en pedagogisk chef? På vilket sätt kommer det här att påverka möjligheterna att få extra hjälp (som kostar pengar), eller ens utbildade lärare (som också kostar pengar, och som redan är mycket ovanligare i privata än i kommunala skolor)? Kommer barn med andra modersmål än svenska (som kan kosta extra pengar) att vara välkomna i de nya vd-rektorernas skolor? Kommer barn med inlärningssvårigheter (som ju kan vara ack så dyra) vara det?
Eller skattebetalarna, alltså vi som inte är barn, men som kanske har barn eller i alla fall tycker det är värt varenda skattekrona och mer därtill att alla barn får en likvärdig undervisning som ger de kunskaper och färdigheter de behöver. Och som ofta får höra att det inte finns några pengar att satsa på specialpedagoger, nya läroböcker, skolsköterskor eller ens ordentlig städning och lås på toadörrarna. Och som nu ska bidra till kapitalanhopning hos businessugna rektorer istället för att lägga dem på bättre kvalitet i de skolor vi idag faktiskt äger?
Och varför är det mest radikala som hörs i debatten ett - ofta obehagligt selektivt - tassande kring möjligheten att eventuellt inte ge full frihet till de religiösa "friskolorna"? Bort med dem såklart! Det är helt orimligt att ensidig religiös fostran ska erbjudas i skolform på skattebetalarnas bekostnad i ett modernt samhälle. Men varför, varför är det inte lika självklart att också aktiespekulanter och PR-konsulter ska hållas borta från våra skattepengar och våra barn?
Det enkla svaret är väl: extremt lyckad högerpropaganda. Privat är bra. Offentligt är dåligt. Leve entreprenören.
Det lite mer komplicerade svaret innehåller ingredienser som 90-tals"kris", chockbantning av offentlig sektor, EU-anpassning,inflationsbekämpning, utgiftstak, budgetbalans, resultatenheter, New Public Management, New Labor, egenmakt och vanmakt. För att bara nämna några. Man måste repa mod många gånger om dagen nu.