Några minuter över fyra i dag förändrades hela idén med den svenska sjukvården. Det gick så snabbt och så enkelt. Några knapptryckningar och ett klubbslag. Och så är alla våra sjukhus ute på marknaden.
Naturligtvis var det inte så enkelt. Det har skrivits remissyttranden och motioner på förslaget. Det debatterades i kammaren före beslutet. Några tusen personer har också undertecknat ett upprop, och på Mynttorget samlades en liten men tapper skara från Nätverket för gemensam välfärd för att protestera. (Uppropet går fortfarande att underteckna – gör det!)
Men ändå. Detta är ett systemskifte av gigantiska mått. Från och med nu är det öppet spjäll för alla landsting att sälja ut alla sjukhus till privata företag. Vars uppgift det är att gå med vinst. Att beslutet fattades är dessutom ett flagrant brott mot ett löfte som Fredrik Reinfeldt gav i direktsänd teve i valduellen mot Göran Persson. Det var inte aktuellt att sälja ut några akutsjukhus. Och det skulle inte bli några gräddfiler för de med privata sjukförsäkringar. Nu blir det så. Fast han lovade.
Varför tvingas inte Reinfeldt stå och svettas i ett mediedrev för att han ljugit och lurat oss? Varför har inga tidningar kört långa serier om vad privata vinstintressen i vården innebär, där kritiker och förespråkare får uttala sig, forskning och erfarenheter från andra länder nagelfarits?
Och varför var inte hundratusentals demonstranter ute på gator och torg idag och krävde att åtminstone sjukvården ska få fortsätta att vara fredad från marknadens logik? Har vi börjat vänja oss eller har vi helt enkelt ännu inte förstått vidden av vad som håller på att hända?
Kanske kommer protesterna senare, när effekterna börjar märkas. Men då måste ju debatten upp på agendan. Och någon måste tvingas svara på varför, varför i all världen sjukvård ska generera vinster i aktiebolag.
Jag klipper in ett par utdrag ur Vänsterpartiets motion på regeringens proposition:
Vinstintresse i sjukvården inför en drivkraft att behandla de mest lönsamma diagnoserna och att på olika sätt utnyttja ersättningssystemet så att man maximerar sin vinst. Sådana prioriteringar kan mycket väl stå i motsättning till de medicinska behoven av behandling. Vinstintresset riskerar därför att slå sönder den av riksdagen antagna prioriteringsordningen där de med de största medicinska behoven får gå före. Vi menar att det är de medicinska behoven som ska styra vården. Inte vinstintresset.
Regeringen är noga med att betona att stopplagen är en inskränkning av näringsfriheten. Men sjukvård är inte som vilken tjänst som helst på en fri marknad. Patienterna beter sig inte som andra konsumenter som väljer och jämför mellan olika varor och tjänster. Istället är de helt beroende av hur sjukvården bedömer deras vårdbehov.
/…/
Ett av huvudskälen som regeringen anför för den föreslagna lagändringen är att det skulle bidra till en mer effektiv hälso- och sjukvård. Regeringens naiva tilltro till marknadens saliggörande egenskaper ter sig efter de senaste årens erfarenheter som ganska märkliga. Det är uppenbart att marknadsmekanismer knappast garanterar låga priser. Det är också uppenbart att "kostnadseffektivitet" i ett kommersiellt vårdbolag ofta innebär mindre personal och stressigare arbetstempo.
I USA har man en stor andel privata vinstgivande sjukhus. USA:s sjukvård är mer än dubbelt så dyr som den svenska (se t.ex. WHO:s World Health Report 2005) samtidigt som kvalitén generellt sett inte är bättre. Om man studerar indikatorer på folkhälsan som livslängd och barnadödlighet ser man tvärtom att Sverige ligger före.
Professor Emeritus Arnold S. Relman vid Harvard Medical School har studerat vinstintressets effekter på den amerikanska sjukvården under mer än två decennier. I ett tal till den kanadensiska motsvarigheten till socialutskottet konstaterar han att om man jämför hälso- och sjukvården i regioner som domineras av vinstdrivna sjukhus med regioner som domineras av "non-profit" sjukhus så är sjukvårdkostnaderna per capita betydligt högre i de regioner som domineras av vinstdrivna sjukhus. Professor Relman slår också fast att när du studerar jämförbara tjänster inom vård och omsorg är det tydligt att "non-profit" vårdgivarna ger en bättre vård än de kommersiella.