...inte bara de personer som sitter i regeringskansliet. Det borde ju vara en självklar utgångspunkt för alla oppositionspartier i en demokrati. Så icke för Per Nuder, tydligen, som nu signalerar att a-kassan inte ens ska återställas om det blir regeringskifte efter nästa val. Medborgarna har all rätt att tappa tron på politiken om det också blir sossarnas linje.
Att påstå att högerregeringens försämring av a-kassan är ett förödande slag mot hela den svenska arbetsmarknadsmodellen är ingen överdrift. Det är ju därför hela den samlade fackföreningsrörelsen protesterat så kraftfullt. En solidariskt finansierad a-kassa som ger inkomstbortfallsskydd vid arbetslöshet är avgörande inte bara för den enskildes ekonomiska trygghet, utan också för fackets möjligheter att hålla lönerna på anständiga nivåer och för hela samhällsekonomins utveckling.
Här i riksdagen har socialdemokraterna argumenterat emot de höjda egenavgifterna, de sänkta ersättningsnivåerna och de skärpta kvalificeringskraven sida vid sida med oss i Vänsterpartiet. Att sänkningen av a-kassan är en del i ett systemskifte har vi varit överens om.
När Per Nuder nu aviserar att socialdemoktarena inte ens bör ha ambitionen att återställa a-kassan säger han alltså i själva verket att det systemskiftet ska betraktas som oåterkalleligt. Man måste ju fråga sig hur Nuder tänker. Är fackföreningsrörelsen bara röstboskap i Nuders värld? Bra att ha som stormtruper mot Reinfeldt, men inget att lyssna på den dagen en s-regering åter kan ta plats i Rosenbad?
Jag utgår från att LO kommer att kräva att en vänsterregering för att förtjäna stöd faktiskt har en politik som till sitt innehåll skiljer sig från den nuvarande. Och om medlemmarna i LO-facken är mer än boskap för den socialdemokratiska eliten utgår jag ifrån att en återupprättad solidarisk a-kassa kommer att stå högt på sossarnas dagordning inför 2010. Om inte, har faktiskt majoriteten av svenska folket all anledning att fråga sig vad det är för mening med att alls bry sig om vem som sitter i regeringen.